Universet & dets hemmeligheter ⇒ Paralelle Verdener : Noe litt morsomt noe

[Shania]

In modern physics and science in general, the first three dimensions are the same as those described everywhere. But then things get a little confused. The fourth dimension, which is time, is sometimes described as space-time, which is actually the fifth dimension—as Ouspensky points out, the fact that space-time is curved requires another dimension.

The sixth dimension, all possibilities, is essentially the "multiverse" or "many worlds" interpretation of modern physics. The many worlds explanation is an attempt to explain observations of quantum phenomena that have no ordinary explanation but do have a consistent, but extraordinary, explanation. It basically goes like this: At every moment when you seem to choose among multiple possibilities, you actually choose each possibility, and different universes fork off, the one you are in now is the one in which you made the choice to read this, for example. There is another universe where you chose not to read this, another where you read part way and stopped and so on.

http://www.rahul.net/raithel/otfw/dimensions.html

Her er det snakk om mulighets dimensjoner. Hvor også våre valg skaper uendelige mange verdener. Dette mulighets aspektet som har kommer fra et forsøk på å forklare hva de har observert på kvante(det minste) nivå. Den 6. dimensjon er et mulitunivers.

Også bra forklart på engelsk her.
http://paranormal.about.com/cs/timetrav ... 052603.htm

Para dimensjoner.
Er det forklaringer til paranormale fenomener. Andre dimensjoner som vi ser inn i av og til?

[Shania]

Madjava

Problemet med kvantemekanikken er at alt som ska observerast vert påvirka av korleis observatøren(måleinstrumentet) virker inn på hendelsen. Med 2-spalte eksprimentet får vi forskjellig resultat avhengig av plasseringa til obsevatøren, utan at det dermed seie noko sikkert om kvifor dette skjer.

Det som får litt følger her, på det store nivå er forståelse for obeservatøren. For det første har introduksjon og fortsåelse av observatøren fått følger for synet på mennesket og hva det er. Hjerne og observatøren. Bevissthet kontra den fysiske hjernen.
For det andre få det følger i den vitenskaplige metode. Hva gjør/påvirker observatøren når det gjelder forsøk på det større nivå.

Den river observatøren vekk fra en total obejektiv rolle, og plasserer mennesket i en skapende situasjon. Den skaper og påvirker resultatet.

Både Einstein og mange andre, søkte lenge etter en stor sammenheng. Jeg tror ikke det går an å skille det aller minste, fra den store virekligheten. Selv når det alle minste ser ut til å motsi det vi alltid har trodd. Teorien om alt, er en holistisk søken etter sammenheng. At noe ikke fungerer uavhengig og uten påvirkning av et annet nivå.

Kanskje alt det vi lever med her, den fysiske verden vår vireklighet og univers, bare er en illusjon?
Jeg kan forstå motstanden mot denne tankegangen om alt den man er, vet og kjenner til er begrenset av denne fysiske verden. Dermed er det letter å avskrive observasjoner og tilhørende forsøk på å forklare dette, som svake teorier, som bare fungerer kun på liten skala.

[First Day]

Enten er det eit univers eller så vil det finnast så uendelig mange parallelle univers at det i seg sjølv blir ein umulighet...og det paranormale har ein tendens til å ende opp med troen på det umulige...

Kan ikke du kikke litt på den artikkelen til Everett. :mozilla_cool:

Jeg er enig i at det er litt søkt å lete etter bevis for eller forklaringer på det paranormale i "populærvitenskap."
Da finner en straks mange forklaringer uten at det foreligger undersøkelser, beregninger og bevis. Selv om det er interessante teorier, der striden mellom vitenskapsfolk er like bitter som mellom religiøse, så er jeg redd det må være vitenskapen som må komme frem til den rette forklaringen, ikke lekfolk. Vi får se hva som skjer etterhvert. Den som finner beviset først, er ett skritt nærmere løsningen. Og jeg holder en knapp på at Albert får rett til slutt.

Kan det här vara något.
Din tvilling kan finnas i en parallell värld
Parallella universum kan visst finnas. Max Tegmark, professor i astrofysik, talar om fyra olika nivåer, där nivå ett är det enklaste, med en värld liknande vår. Förr brändes människor på bål för sådana teorier och ideérna är fortfarande kontroversiella.

Fakta


• Är universum oändligt?


Externa länkar


• Max Tegmarks hemsida



Illustration: Måns Adolfsson






Den kosmiska mikrovågsstrålningen, fotograferad av forskningssatelliten WMAP. Färgerna representerar små variationer i strålningens temperatur. Rött är varmast och mörkblått kallast. Storleken på strukturerna i bilden visar att rymden är plan. I en sfärisk rymd hade de varit större.



Just nu sitter en person som ser ut precis som du, på en planet som ser ut som jorden, i ett likadant solsystem och en likadan galax, och har precis som du läst de första raderna i den här artikeln. Fram till nu har era liv varit identiska. Men nu slutar din dubbelgångare att läsa och bläddrar vidare fram till serierna, medan du läser vidare.

Situationen är välkänd från science fiction-litteraturen och från filmer som "Sliding doors" och "Spring Lola". Men är det bara fria fantasier? Inte alls, menar svensken Max Tegmark, professor i astrofysik vid University of Pennsylvania i Philadelphia. Max Tegmark är framgångsrik kosmolog och expert på teoretiska beräkningar av universums egenskaper, och har skrivit en stor artikel om parallella universum i senaste numret av tidskriften Scientific American.

- Seriösa teorier som kvantmekaniken och relativitetsteorin leder fram till att parallella universum kan existera. Det är faktiskt svårt att uppfinna en fysik som utesluter parallella världar, säger Max Tegmark.

Idén om andra världar framfördes redan i slutet av 1500-talet av italienaren Giordano Bruno. Han menade att rymden är oändlig och innehåller oändligt många stjärnor och världar befolkade av intelligenta varelser. Giordano Bruno blev bränd på bål under inkvisitionen för sina teorier.

Forskarstudenten Hugh Everett III vid Princetonuniversitetet klarade sig bättre, men blev ändå utfryst ur vetenskapssamhället. År 1957 skrev han en artikel om att kvantmekaniken leder till att parallella universum skapas när någon gör ett val. Artikeln bemöttes av kompakt tystnad i nästan tjugo år.

- Idéerna är fortfarande kontroversiella. Allt inom fysiken som påminner om filosofi har traditionellt betraktats som suspekt. Men under de senaste hundra åren har gränsen mellan fysik och metafysik förskjutits enormt, säger Max Tegmark. Osynliga elektromagnetiska fält, atomer och svarta hål är exempel på teorier som en gång var kontroversiella men som i dag är fullt accepterade.

Max Tegmark talar om fyra olika nivåer av parallella universum. Nivå ett är den enklaste. Den innehåller världar som ser ut som vår men där det händer andra saker. Det är i en sådan värld som ditt alter ego slutade att läsa den här artikeln medan du fortsatte. På nivå två har en del av fysikens konstanter, som ljusets hastighet eller antalet dimensioner, andra värden. Där händer saker som aldrig skulle kunna hända här. Nivå tre är de kvantmekaniska världar som Hugh Everett beskrev, och nivå fyra är världar med en helt annan fysik.

Nivå ett är samma tanke som Giordano Bruno hade, och bygger på att rymden är oändligt stor. I en oändlig rymd kommer allt som kan hända också att hända någonstans.

- Det är en oskyldig idé som får chockerande konsekvenser, säger Max Tegmark.

Att allt som kan hända måste hända någonstans i en oändlig rymd beror på kvantmekaniken. Enligt den finns det bara ett begränsat antal sätt att arrangera partiklar. Universum behöver därför inte ens vara oändligt för att våra dubbelgångare ska finnas i en parallell värld; det räcker med att det är mycket, mycket stort.

- Reser vi tillräckligt långt kommer vi till ett identiskt universum, säger Max Tegmark.

På vägen dit kommer vi att passera alla andra möjliga varianter av vårt universum.

Världarna på nivå ett skulle vi i princip kunna besöka, förutsatt att vi hittar på ett sätt att färdas så långt. Det gäller inte på nivå två. I världarna på nivå två har fysikens konstanter andra värden. Till exempel kan partiklar ha annan massa och världen ha fler eller färre dimensioner. Det betyder att det kan hända saker där som inte är möjliga i vår värld.

Nivå två bygger på den så kallade inflationsteorin, som de allra flesta kosmologer i dag tror på. Enligt teorin blåstes universum upp mycket snabbt och i en enda röra precis efter Big Bang. Det går att tänka sig att den våldsamma expansionen fortfarande pågår, men att det bildas små bubblor i rymden som slutar expandera - ungefär som luftbubblor i en jäsande deg. Det universum vi lever i är då bara en av ett oändligt antal bubblor. I varje bubbla kan fysikens konstanter, som partiklars massor och antalet dimensioner, ha olika värden.

Konstanternas värden beror inte på några fysikaliska lagar utan har uppkommit slumpmässigt. Trots det verkar alla ha exakt rätt värde för att liv ska kunna uppstå på jorden och vi existera. Vår sol väger till exempel precis lagom mycket för att jorden ska vara lagom varm för oss. På partikelnivå gäller det i ännu högre grad: hade protonen vägt 0,2 procent mer skulle inga atomer vara stabila, och ingen materia kunna existera.

- Vad du än ändrar på går det åt skogen för oss väldigt snabbt, säger Max Tegmark.

Det verkar helt enkelt som om allting är finjusterat för att passa just oss: som om hela vårt universum är uppbyggt för att vi ska finnas här.

Detta har länge varit svårt att förklara för fysikerna, men teorin om parallella universum på nivå två erbjuder en lösning. Om det finns ett oändligt antal bubblor med alla möjliga kombinationer av värden på fysikens konstanter är det lätt att förstå varför konstanterna i vårt universum är finjusterade för oss.

- Vi måste helt enkelt bo i det universum där vi kan bo.

Parallella världar på nivå tre var det som Hugh Everett skrev om i sin numera världsberömda artikel år 1957. De är en konsekvens av kvantmekaniken. De är precis likadana som universumen på nivå ett och två - enda skillnaden är var de existerar. I stället för att vara långt borta från oss i den vanliga rymden finns de runt omkring oss, men på ett annat ställe i något som kallas Hilbertrummet: ett abstrakt matematiskt rum med oändligt många dimensioner.

Kvantmekaniken beskriver mycket väl hur enskilda partiklar beter sig. En partikel kan vara på två ställen samtidigt, eller snurra åt två olika håll samtidigt - och det finns mycket eleganta experimentella bevis på att så verkligen är fallet. Problemen uppstår när vi vill ta reda på exakt var en bestämd partikel befinner sig: då kommer partikeln plötsligt bara att befinna sig på ett ställe, slumpmässigt vilket. Den vanliga förklaringen till det är att själva observationen stör och förstör systemet.

Hugh Everett hade en annan förklaring. Han tolkade kvantmekaniken bokstavligt, och menade att både partikeln och vi är i två olika tillstånd samtidigt. Universum delar upp sig i två grenar: i den ena hittar vi partikeln på det ena möjliga stället och i den andra grenen på det andra.

Varje gång det finns en valmöjlighet inträffar alltså alla möjligheter, fast i olika universum. När din väckarklocka ringde i morse klev du upp i ett universum och somnade om i ett annat. De olika världarna är osynliga för varandra, men båda finns i Hilbertrummet.

Det är lätt att tro att detta leder till att det till slut finns oändligt många parallella världar, men så är inte fallet. Precis som i nivå ett finns det bara ett begränsat, om än väldigt stort, antal tillstånd universum kan befinna sig i.

Den sista nivån, nivå fyra, är den mest spekulativa och svårbegripliga. Den handlar om ett universum med en helt annan sorts fysik än vår. Teorin bygger på att allt i vår värld verkar gå att beskriva med matematik. Om det stämmer, vilket allt tyder på, har forskare börjat fråga sig varför det är just vissa matematiska formler som beskriver universum och inte andra. Skulle det kunna finnas universum som beskrivs av helt andra formler?

- Det här är kanske ingen teori som går att testa. Men det kan ändå vara kul att fundera på det och prata om det..

Alla nivåer av parallella universum kan finnas samtidigt, men det är bara världarna på nivå ett som vi ens har en möjlighet att någonsin få kontakt med. Spelar det då alls någon roll för mig om de existerar?

- Det kan påverka din syn på universum och din roll i kosmos. Själv har jag börjat njuta mer av livet sedan jag började syssla med de här sakerna. Häromdagen fick jag böta 142 dollar för att jag inte skottat ordentligt utanför vårt hus - men det betyder ju ingenting i ett kosmiskt perspektiv, säger Max Tegmark.

Maria Gunther Axelsson , frilansjournalist och doktor i fysik

[Shania]

Kjempespennende First Day. Skal google litt på han Tegmark.

Og selv de som ikke tar med kvantteoriene, men heller satser på Streng Teorien som i 2004 fikk nobelprisen, så snakker de om flere dimensjoner.

Det kanskje mest populært for dem alle er streng teori som beskriver partikler som tilnærmingene av energi vibrerende på forskjellige frekvenser. " To explain the point-like nature of particles, string theory holds that strings are wrapped up in 10 or 11 dimensions—six to seven more than are currently recognized. For å forklare punkt-aktige natur partikler, string theory har som strenger er brutt opp i 10 eller 11 dimensjoner-seks-syv mer enn de som er gjenkjent.

Data oversatt tekst. fra
http://www.msnbc.msn.com/id/20375360/

Denne artikkelen er fra 2007.

[Shania]

Legger inn adressen til han Tegmark. Tror du prøvde å gjøre det First Day men det funket ikke. Her er sia, kjempe mye spennende for nysgjerrige.
http://space.mit.edu/home/tegmark/index.html

[First Day]

Legger inn adressen til han Tegmark. Tror du prøvde å gjøre det First Day men det funket ikke. Her er sia, kjempe mye spennende for nysgjerrige.
http://space.mit.edu/home/tegmark/index.html

Lite musik när du läser kan ju inte skada.
http://www.lyricsmode.com/lyrics/r/reil ... hadow.html

[Hecate]

Sia du har mest tro på Albert(tek for gitt at det er Einstein du sikter til) lure eg på om du tenker på utsagnet "naturlovene spiller ikkje terning med universet"?

Sjølv om kvantefysikken er over 100 år og teorier har utvikla seg på ein meget snill revolusjonær måte, ser det ut til at svært få forstår kvantefysikken, dets begrensninger og dets muligheter.

Kvantefysikk er spesifikt, med klare grenser om kva som kan skje under visse forutsetninger, og fasiten finner vi i naturen.

Kvantemekanikken beskriver naturen i liten skala. Kan difor ikkje beskrive naturen i stor skala.

Mange liker å bruke kvantemekanikkens egenskaper for å beskrive naturen i stor skala, og det er her mangelen på kunnskap kjem tydelig fram. Sammenfiltring og superposisjon i kvantemekanikken kan ikkje overførast til stor skala naturen. At vi kan nyttiggjere oss kvantemekanikken i framtidige datamaskiner osv gjev oss ikkje fleire univers.

Problemet med kvantemekanikken er at alt som ska observerast vert påvirka av korleis observatøren(måleinstrumentet) virker inn på hendelsen. Med 2-spalte eksprimentet får vi forskjellig resultat avhengig av plasseringa til obsevatøren, utan at det dermed seie noko sikkert om kvifor dette skjer.

Everetts teori om "mange univers" er eit bildet som prøver å forklare sannsynligheten for ikkje-observerte hendelser. Korleis nokon har vridd det om til at det ska eksistere fleire univers er meg ei gåte.

For min egen del trur eg forsatt at fleire univers/parallelle univers er ein umulighet.

Jeg er enig med Albert, men det er så vanskelig å bevise det. "He" does not throw dice!!
Som jeg skrev litt lenger opp, er det uheldig, som du også skriver at f.eks. korrespondanseprinsippet brytes eller at tolkningene blandes.
Everett skriver at hans teori er en metateori og mye av den moderne fysikken er mer filosofisk (metaperspektiv) enn noe håndfast. Det er det som leder til misoppfatninger og spekulasjoner.
Jeg har bare skumlest artikkelen, men det står noe om at det kan tilordnes underrom til de superponerte tilstandene.....at bølgefunksjonene lever i hver sin "verden" på en måte...

[madjava]

Madjava

Problemet med kvantemekanikken er at alt som ska observerast vert påvirka av korleis observatøren(måleinstrumentet) virker inn på hendelsen. Med 2-spalte eksprimentet får vi forskjellig resultat avhengig av plasseringa til obsevatøren, utan at det dermed seie noko sikkert om kvifor dette skjer.

Det som får litt følger her, på det store nivå er forståelse for obeservatøren. For det første har introduksjon og fortsåelse av observatøren fått følger for synet på mennesket og hva det er. Hjerne og observatøren. Bevissthet kontra den fysiske hjernen.
For det andre få det følger i den vitenskaplige metode. Hva gjør/påvirker observatøren når det gjelder forsøk på det større nivå.

Den river observatøren vekk fra en total obejektiv rolle, og plasserer mennesket i en skapende situasjon. Den skaper og påvirker resultatet.

Både Einstein og mange andre, søkte lenge etter en stor sammenheng. Jeg tror ikke det går an å skille det aller minste, fra den store virekligheten. Selv når det alle minste ser ut til å motsi det vi alltid har trodd. Teorien om alt, er en holistisk søken etter sammenheng. At noe ikke fungerer uavhengig og uten påvirkning av et annet nivå.

Kanskje alt det vi lever med her, den fysiske verden vår vireklighet og univers, bare er en illusjon?
Jeg kan forstå motstanden mot denne tankegangen om alt den man er, vet og kjenner til er begrenset av denne fysiske verden. Dermed er det letter å avskrive observasjoner og tilhørende forsøk på å forklare dette, som svake teorier, som bare fungerer kun på liten skala.

I vår fysiske verden er ikkje observatøren(måleinstrumentet) eit problem, men i liten skala slik som kvantemekanikken vil observatøren(måleinstrumentet) kunne virke inn på resultatet. Observatøren i liten skala er ikkje oss mennesker men våre instrument, noko di fleste skjønner da våre sanser ikkje er i stand til å oppfatte kvantemekanikk utan hjelp(dvs måleinstrument).

Kvantemekanikken henger saman med resten av våre fysiske lover, men fungerer i ein så avgrensa og liten skala at våre vanlige fysiske lover ikkje forklarer godt nok. Difor kan kvantemekanikken by på større utfordringer slik som samanfiltring.

Kvantemekanikken motseie ikkje det vi alltid har trodd, fordi våre fysiske naturlover forsatt gjelder. Og det er kanskje her mange har latt seg påvirke av diverse sjølvoppnevnte guruer som aktivt bruker vitenskaplige termologi for å fremme egne fantasier.

Om vår fysiske verden er ein illusjon, vil vi kunne bekrefte påstanden ved hjelp av naturen, noko vi hittil ikkje har gjort, dermed har fantasien løpt løpsk og di som ikkje kan respektere det har beveget seg vekk fra di vitenskaplige rammene.

Når vitenskapen prøver å forklare kvantemekanikken i bilder dukker det alltid opp nokon som ikkje skjønner dette og dreg heile modellen ut av sine proposjoner.

[Shania]

Mye av de ulike grenene innenfor vitenskapen, er fantastisk presise innenfor sitt felt. Det blir eksperter. En situasjon oppstår, når man begrenser og går så dypt inn i et lite område, som forskning nesten krever i dag. Dette problemet oppstår i all form for menneskelig aktivitet i dag. Ekspertenes tidsalder. Man mister en sammenheng og en helhet og til slutt poenget med hva man driver med. På samme tid ser jeg at samme vilket felt det gjelder, så kjemper de fleste ekspertene for sin lille bit, sitt språk og sine tolkninger av biten. Man ser seg blind og har litt egen lille interesse og kamp mot sine egne i finne den neste lille oppdagelsen i sitt spesialfelt.
Det er når man kan blande. Dette lille, det seg være kvantefysikken eller noe annet spesialfelt, men en større helhet. Mye drar i den retning, at de forsøker å finne en teori for alt, alle kjente krefter, i fysikken. Denne holismen og helhets søken finner man også i andre fagområder også.
Vi kan ikke fortsette å stykke opp kunnskapen og livet. Selv innefor helsen, ser de hvor lite nyttig det er å ha en mur mellom kropp og psyke, som har fungert så lenge. Helt enkelt fordi den ikke har fungert overfor det menneske som står foran dem.

Når man tar det de finner, har observert og bevist på dette lille nivå i kvantefysikken, og setter det inn i en større sammenheng. Sammen med alle de andre energiformene og materien de kjenner der, så er det en utfordring. Og noen begynner å ane at det virkelig finnes en sammenheng.

Også når det gjelder bruken av ordet, Observatøren. Så aner de at selv om det ikke er et menneske, på kvantenivå, så brukes samme ord i forhold til å finne ut menneskelig bevissthet. Hva er det egentlig som er så massivt virkelig, når mesteparten av atomene består av ikke-materie. Hva har vår overbevisning, tro og tolkning å gjøre med hva vi ser ut til å få som resultat. Er det kanskje slik at vi ikke er kun hjernenevroner og de signaler i form av elektrisitet eller bølger som går igjennom og mellom disse nevronene.
Og hvem er HHHHe er som observerer alt dette skje?

First Day

- Det kan påverka din syn på universum och din roll i kosmos. Själv har jag börjat njuta mer av livet sedan jag började syssla med de här sakerna. Häromdagen fick jag böta 142 dollar för att jag inte skottat ordentligt utanför vårt hus - men det betyder ju ingenting i ett kosmiskt perspektiv, säger Max Tegmark.

Likte så godt det du sa der. Livet får litt annet perpektiv, og man kan lettere ta observatørens litt humoristiske rolle.

Madjeva

Enten er det eit univers eller så vil det finnast så uendelig mange parallelle univers at det i seg sjølv blir ein umulighet...og det paranormale har ein tendens til å ende opp med troen på det umulige...

Synes det er litt synd at du begrenser så mye, med alt det som er umulig. Selv forskere ville som oftest ikke henge seg opp at noe er umulig. I hvertfall ikke de som finner ut nye måter, og skaper noe nytt. Det er også en holdning, som kanskje skaper det resultat at det er umulig.

Hecate

Jeg er enig i at det er litt søkt å lete etter bevis for eller forklaringer på det paranormale i "populærvitenskap."
Da finner en straks mange forklaringer uten at det foreligger undersøkelser, beregninger og bevis. Selv om det er interessante teorier, der striden mellom vitenskapsfolk er like bitter som mellom religiøse, så er jeg redd det må være vitenskapen som må komme frem til den rette forklaringen, ikke lekfolk. Vi får se hva som skjer etterhvert. Den som finner beviset først, er ett skritt nærmere løsningen. Og jeg holder en knapp på at Albert får rett til slutt.

Det kan godt være slik at vitenskapsmenn må løse denne striden selv. Men underveis kan jo vi lekfolk kanskje ta inn disse løsningene, med rent åndelig bevissthets arbeide. Tror ikke vitenskapen går på egen maskin, uavhengig av den bevisstheten som resten av menneskeheten har. Og de finner i hvertfall ikke løsninger og nye svar med å være opptatt med å slå hverandre i hue. Det er nok like mange skitne knep der, som ellers i verden blandt mennesker.

[Hecate]

Jeg er ganske sikker på at mystikerne vet mer enn vitenskapen om så mangt, men det å beskrive det på en elegant, matematisk måte tror jeg at vitenskapen må gjøre. Rett og slett fordi det er en del faglig arroganse og konservative krefter som må slås ihjel, før de kreative får slippe til og teoriene må selvfølgelig være selvkonsistente og kompatible. Og dermed kan en ikke blande, men sammenlikne.
Historien er full av genier som har sett mer enn hva verden er klar for og var forut for sin tid og deres arbeid har blitt latterliggjort, fortiet og skjult i lang tid før endelig noen har sett sammenhengen enten ved å oppfinne hjulet på nytt eller ved å snuble over gamle korrespondanser eller dagbøker.Når det er sagt, er det større takhøyde i dag enn for bare noen tiår siden og de kontroversielle teoriene med deres tilhengere er mer på banen. Og kanskje er de på sporet av noe stort, men det vi reagerer på er at noen griper fatt i deler av det uten å se det i en større sammenheng og dermed tilpasser deler av en teori til sitt formål og forkaster resten.
Det som jeg synes er fasinerende er at det forskes på matematikk som vi ennå ikke vet hva det kan brukes til.

[Shania]

Herlig med en slik visdom og studerer kvantefysikk matematikk. Og jeg er enig med deg. Det begynner med åndelige søkere og mystikere, men må jordes gjennom vitenskapen. Og jeg tror det er veldig mye som skjer der i dag. Selv om mange fortsatt ikke henger helt med, blandt vanlige folk som tror på en vitenskap som var før, og som prøvde å motbevise alt åndelig.

[Gjest]

Enten er det eit univers eller så vil det finnast så uendelig mange parallelle univers at det i seg sjølv blir ein umulighet...og det paranormale har ein tendens til å ende opp med troen på det umulige...

Det finnes ingen grenser vettu :mozilla_wink: Vi kan ikke bestemme hva som er umulig når vi egentlig ikke vet hva som er ikke er mulig.

[suss24]

Hm....tenk på alle variantene av deg selv det må finnes?

[Hecate]

Herlig med en slik visdom og studerer kvantefysikk matematikk. Og jeg er enig med deg. Det begynner med åndelige søkere og mystikere, men må jordes gjennom vitenskapen. Og jeg tror det er veldig mye som skjer der i dag. Selv om mange fortsatt ikke henger helt med, blandt vanlige folk som tror på en vitenskap som var før, og som prøvde å motbevise alt åndelig.

Det tar nok lang tid før koblingen er der, men en del av det som sto i den linken jeg fikk av deg, har jeg tenkt før også. Faktisk hintet om det her inne, men selv ikke her inne trodde noen på det! Jeg vet ikke helt om jeg trodde på det selv, men det virket logisk for meg som står med ett bein i hver verden. Jeg er velsignet sånn, sett

Her er en gammel tråd som tar for seg litt kvantefysikk, hvis du er interessert.
https://www.paran.no/forum/phpbb3/viewt ... hm&start=0

[keke]

Da jeg har vært ute på tur har jeg "tilfeldigvis" streifa innom paralelle virkeligheter..
Det ene møte med meg selv der var hardt og brutalt.. GUD så gla jeg var for å komme tilbake etterpå..
Jeg møtte meg selv i en verden hvor jeg var Heroinist og homofil.. Jeg begynte straks å gråte noe helt vanvittig fordi - Det ekte Livet føltes som en drøm - eller noe jeg hadde skapt med hjelp av rus og distansering fra virkeligheten... Jeg fikk en følelse etterpå at den delen av meg i den virkeligheten gjør det i enhet med meg - slik at jeg skal ha dette livet -
Jeg har hatt en 2 dødsøyeblikk ( kan ikke beskrive det anderledes) hvor jeg fikk Se det jeg ville se, og få svar på det jeg ville få svar på... Seff ville jeg Jo Leve - fordi jeg innså at jeg ikke hadde levd slik Jeg egentlig Ønsker i min høyeste tanke og visjon.. i døsøyeblikket tenkte jeg at jeg var Jesus selv.. siden jeg kunne kjenne selve prosessen av det hele - Vi bærer "byrden" går den tunge lange vei.. vi dør og gjennoppstår - For at kjærlighet skal seire.. Slik oppfatter jeg det iallefall. Da jeg snakket med gud ville jeg jo at alle i hele verden skal ha det bra - Jeg hadde lyst å komme til alle å fortelle hvor nydelige og fantastiske de er, og takke for alt dere har gjort for meg, slik at jeg Kunne få det Jeg drømte om.. Livet, min fru. min sønn, min familie, mine venner, bekjennte, fremmede og de jeg ennå ikke har "møtt".. jeg klarte liksom å se at for at jeg skulle kunne Måle kjærligheten så måtte det motsatte være manifestert slik at jeg kunne kjenne det i all sin dualistiske kraft... Jeg ser fram til den dagen Biblioteket med alt i Åpner seg for oss - da vil vi se at det ikke er noe å lære - slik jeg har sett jorden fra oven og stjærnene som er mennesket som strever for å perfeksjonere og skape noe som ikke har vært skapt før - og samtidig allerede skapt - og forsvunnet... jeg vet det låter høytsvevende. Jeg kan ikke annet enn å forsøke med de ordene vi har - i den sværen jeg har vært i noen ganger er det en Absolutthet.. Jeg kjenner meg ydmyk og henngiven, takknemmelig og høyt elsket for de visjoner jeg har fått.. Mine bønner er blitt hørt og jeg vil hjertelig dele drømmer med alle