Hecate skrev:madjava skrev:Enten er det eit univers eller så vil det finnast så uendelig mange parallelle univers at det i seg sjølv blir ein umulighet...og det paranormale har ein tendens til å ende opp med troen på det umulige...
Kan ikke du kikke litt på den artikkelen til Everett. :mozilla_cool:
Jeg er enig i at det er litt søkt å lete etter bevis for eller forklaringer på det paranormale i "populærvitenskap."
Da finner en straks mange forklaringer uten at det foreligger undersøkelser, beregninger og bevis. Selv om det er interessante teorier, der striden mellom vitenskapsfolk er like bitter som mellom religiøse, så er jeg redd det må være vitenskapen som må komme frem til den rette forklaringen, ikke lekfolk. Vi får se hva som skjer etterhvert. Den som finner beviset først, er ett skritt nærmere løsningen. Og jeg holder en knapp på at Albert får rett til slutt.
Kan det här vara något.
Din tvilling kan finnas i en parallell värld
Parallella universum kan visst finnas. Max Tegmark, professor i astrofysik, talar om fyra olika nivåer, där nivå ett är det enklaste, med en värld liknande vår. Förr brändes människor på bål för sådana teorier och ideérna är fortfarande kontroversiella.
Fakta
• Är universum oändligt?
Externa länkar
• Max Tegmarks hemsida
Illustration: Måns Adolfsson
Den kosmiska mikrovågsstrålningen, fotograferad av forskningssatelliten WMAP. Färgerna representerar små variationer i strålningens temperatur. Rött är varmast och mörkblått kallast. Storleken på strukturerna i bilden visar att rymden är plan. I en sfärisk rymd hade de varit större.
Just nu sitter en person som ser ut precis som du, på en planet som ser ut som jorden, i ett likadant solsystem och en likadan galax, och har precis som du läst de första raderna i den här artikeln. Fram till nu har era liv varit identiska. Men nu slutar din dubbelgångare att läsa och bläddrar vidare fram till serierna, medan du läser vidare.
Situationen är välkänd från science fiction-litteraturen och från filmer som "Sliding doors" och "Spring Lola". Men är det bara fria fantasier? Inte alls, menar svensken Max Tegmark, professor i astrofysik vid University of Pennsylvania i Philadelphia. Max Tegmark är framgångsrik kosmolog och expert på teoretiska beräkningar av universums egenskaper, och har skrivit en stor artikel om parallella universum i senaste numret av tidskriften Scientific American.
- Seriösa teorier som kvantmekaniken och relativitetsteorin leder fram till att parallella universum kan existera. Det är faktiskt svårt att uppfinna en fysik som utesluter parallella världar, säger Max Tegmark.
Idén om andra världar framfördes redan i slutet av 1500-talet av italienaren Giordano Bruno. Han menade att rymden är oändlig och innehåller oändligt många stjärnor och världar befolkade av intelligenta varelser. Giordano Bruno blev bränd på bål under inkvisitionen för sina teorier.
Forskarstudenten Hugh Everett III vid Princetonuniversitetet klarade sig bättre, men blev ändå utfryst ur vetenskapssamhället. År 1957 skrev han en artikel om att kvantmekaniken leder till att parallella universum skapas när någon gör ett val. Artikeln bemöttes av kompakt tystnad i nästan tjugo år.
- Idéerna är fortfarande kontroversiella. Allt inom fysiken som påminner om filosofi har traditionellt betraktats som suspekt. Men under de senaste hundra åren har gränsen mellan fysik och metafysik förskjutits enormt, säger Max Tegmark. Osynliga elektromagnetiska fält, atomer och svarta hål är exempel på teorier som en gång var kontroversiella men som i dag är fullt accepterade.
Max Tegmark talar om fyra olika nivåer av parallella universum. Nivå ett är den enklaste. Den innehåller världar som ser ut som vår men där det händer andra saker. Det är i en sådan värld som ditt alter ego slutade att läsa den här artikeln medan du fortsatte. På nivå två har en del av fysikens konstanter, som ljusets hastighet eller antalet dimensioner, andra värden. Där händer saker som aldrig skulle kunna hända här. Nivå tre är de kvantmekaniska världar som Hugh Everett beskrev, och nivå fyra är världar med en helt annan fysik.
Nivå ett är samma tanke som Giordano Bruno hade, och bygger på att rymden är oändligt stor. I en oändlig rymd kommer allt som kan hända också att hända någonstans.
- Det är en oskyldig idé som får chockerande konsekvenser, säger Max Tegmark.
Att allt som kan hända måste hända någonstans i en oändlig rymd beror på kvantmekaniken. Enligt den finns det bara ett begränsat antal sätt att arrangera partiklar. Universum behöver därför inte ens vara oändligt för att våra dubbelgångare ska finnas i en parallell värld; det räcker med att det är mycket, mycket stort.
- Reser vi tillräckligt långt kommer vi till ett identiskt universum, säger Max Tegmark.
På vägen dit kommer vi att passera alla andra möjliga varianter av vårt universum.
Världarna på nivå ett skulle vi i princip kunna besöka, förutsatt att vi hittar på ett sätt att färdas så långt. Det gäller inte på nivå två. I världarna på nivå två har fysikens konstanter andra värden. Till exempel kan partiklar ha annan massa och världen ha fler eller färre dimensioner. Det betyder att det kan hända saker där som inte är möjliga i vår värld.
Nivå två bygger på den så kallade inflationsteorin, som de allra flesta kosmologer i dag tror på. Enligt teorin blåstes universum upp mycket snabbt och i en enda röra precis efter Big Bang. Det går att tänka sig att den våldsamma expansionen fortfarande pågår, men att det bildas små bubblor i rymden som slutar expandera - ungefär som luftbubblor i en jäsande deg. Det universum vi lever i är då bara en av ett oändligt antal bubblor. I varje bubbla kan fysikens konstanter, som partiklars massor och antalet dimensioner, ha olika värden.
Konstanternas värden beror inte på några fysikaliska lagar utan har uppkommit slumpmässigt. Trots det verkar alla ha exakt rätt värde för att liv ska kunna uppstå på jorden och vi existera. Vår sol väger till exempel precis lagom mycket för att jorden ska vara lagom varm för oss. På partikelnivå gäller det i ännu högre grad: hade protonen vägt 0,2 procent mer skulle inga atomer vara stabila, och ingen materia kunna existera.
- Vad du än ändrar på går det åt skogen för oss väldigt snabbt, säger Max Tegmark.
Det verkar helt enkelt som om allting är finjusterat för att passa just oss: som om hela vårt universum är uppbyggt för att vi ska finnas här.
Detta har länge varit svårt att förklara för fysikerna, men teorin om parallella universum på nivå två erbjuder en lösning. Om det finns ett oändligt antal bubblor med alla möjliga kombinationer av värden på fysikens konstanter är det lätt att förstå varför konstanterna i vårt universum är finjusterade för oss.
- Vi måste helt enkelt bo i det universum där vi kan bo.
Parallella världar på nivå tre var det som Hugh Everett skrev om i sin numera världsberömda artikel år 1957. De är en konsekvens av kvantmekaniken. De är precis likadana som universumen på nivå ett och två - enda skillnaden är var de existerar. I stället för att vara långt borta från oss i den vanliga rymden finns de runt omkring oss, men på ett annat ställe i något som kallas Hilbertrummet: ett abstrakt matematiskt rum med oändligt många dimensioner.
Kvantmekaniken beskriver mycket väl hur enskilda partiklar beter sig. En partikel kan vara på två ställen samtidigt, eller snurra åt två olika håll samtidigt - och det finns mycket eleganta experimentella bevis på att så verkligen är fallet. Problemen uppstår när vi vill ta reda på exakt var en bestämd partikel befinner sig: då kommer partikeln plötsligt bara att befinna sig på ett ställe, slumpmässigt vilket. Den vanliga förklaringen till det är att själva observationen stör och förstör systemet.
Hugh Everett hade en annan förklaring. Han tolkade kvantmekaniken bokstavligt, och menade att både partikeln och vi är i två olika tillstånd samtidigt. Universum delar upp sig i två grenar: i den ena hittar vi partikeln på det ena möjliga stället och i den andra grenen på det andra.
Varje gång det finns en valmöjlighet inträffar alltså alla möjligheter, fast i olika universum. När din väckarklocka ringde i morse klev du upp i ett universum och somnade om i ett annat. De olika världarna är osynliga för varandra, men båda finns i Hilbertrummet.
Det är lätt att tro att detta leder till att det till slut finns oändligt många parallella världar, men så är inte fallet. Precis som i nivå ett finns det bara ett begränsat, om än väldigt stort, antal tillstånd universum kan befinna sig i.
Den sista nivån, nivå fyra, är den mest spekulativa och svårbegripliga. Den handlar om ett universum med en helt annan sorts fysik än vår. Teorin bygger på att allt i vår värld verkar gå att beskriva med matematik. Om det stämmer, vilket allt tyder på, har forskare börjat fråga sig varför det är just vissa matematiska formler som beskriver universum och inte andra. Skulle det kunna finnas universum som beskrivs av helt andra formler?
- Det här är kanske ingen teori som går att testa. Men det kan ändå vara kul att fundera på det och prata om det..
Alla nivåer av parallella universum kan finnas samtidigt, men det är bara världarna på nivå ett som vi ens har en möjlighet att någonsin få kontakt med. Spelar det då alls någon roll för mig om de existerar?
- Det kan påverka din syn på universum och din roll i kosmos. Själv har jag börjat njuta mer av livet sedan jag började syssla med de här sakerna. Häromdagen fick jag böta 142 dollar för att jag inte skottat ordentligt utanför vårt hus - men det betyder ju ingenting i ett kosmiskt perspektiv, säger Max Tegmark.
Maria Gunther Axelsson , frilansjournalist och doktor i fysik
The substans of your thoughts is the key.
Probably also one part of the buildning of the Universe.