Fakta, teori & skepsis ⇒ EN SKAPARE ELLER EVOLUTIONEN

[First Day]

Det här är ett ämne som är viktigt att ta upp. De flesta går omkring och tror att det är en "de facto lag" som lärs ut i våra skolor, framför allt i I-länderna. Jag tror att med den ökade kunskapn som kommer, sker stora förändringar i vår uppfattning.

"Jag tror att den darwinistiska myten en dag kommer att rankas som det största bedrägeriet i vetenskapens historia."
Søren Løvtrup, 'Darwinism: The Refutation of a Myth' (New York: Croom Helm, 1987), s. 422.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Sannolikheten för att livet bara uppstod är ungefär lika trolig som om en tyfon drar genom ett skrotupplag och konstruerar en Boeing 747"
Chandra Wickramasinghe - "Threats on Life of Controversial Astronomer" New Scientist, 21 Jan 1982
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Om en C14-datering stödjer våra teorier, sätter vi den i huvudtexten. Om den inte helt motsäger dem, sätter vi dem i en fotnot. Och om den är helt 'ur tiden', slänger vi den bara."
Ingrid U. Olsson, ed. - 'Radiocarbon Variations and Absolute Chronology' (Wiley, 1970)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Den extrema sällsyntheten av övergångsformer i det fossila materialet kvarstår som paleontologins fackhemlighet. Utvecklingsträden som pryder våra skolböcker har enbart information vid grenarnas toppar och knutpunkter; resten är slutledningar, dock rimliga, och inte bevis från fossil."
Stephen Jay gould, 'Evolution's Erratic Pace', Natural History, vol. 86 (Maj 1977), s. 14
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Det verkar troligt att rödförskjutningen inte beror på ett expanderande universum och mycket av spekulationerna kring universums struktur kan kräva förnyad undersökning."
Edwin Hubble, PASP, 1947
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Huvudproblemet med att återskapa människans ursprung är bristen på fossila bevis: allt som finns skulle kunna visas upp på ett middagsbord."
New Scientist 20 Maj 1982 s. 491
----------------------------------------------------------------------------------------------------------


Evolutionen
Ordning ur kaos?
Evolutionisterna hävdar att allt liv på jorden har uppkommit genom slumpens försorg. En serie av lyckliga omständigheter har gjort att allt levande, från tidernas begynnelse fram till idag, har kunnat existera. Hur förhåller det sig egentligen med den saken? Är det slumpen som egentligen är vår Skapare?

Man måste komma ihåg att slumpen inte orsakar någonting. Om du singlar slant, är det 50% chans att få 'krona' och 50% chans för 'klave'. Detta är dock bara en observation och ingen orsak till själva kronan eller klaven. Men vad är då orsaken till resultatet? Låt oss säga att du är medveten om mekanikens lagar beträffande rörelse, friktion, luftmotstånd, m m. Om du tog med alla dessa lagar i dina beräkningar skulle du teoretiskt kunna upprepa resultatet gång på gång. Faktum är att det då krävs ett mirakel för att inte upprepa det.

Det är således bristen på kunskap och förmåga som gör att resultatet utfaller slumpmässigt. Om du helt plötsligt bryter mot det förväntade utfallet och t ex får 'krona' 10 gånger i rad skulle de flesta påstå att du på något sätt påverkade resultatet - det utföll i en viss ordning och ordning uppkommer inte av en slump. Sannolikheten för att detta utfall skall uppträda är för övrigt ca 1 på 1000 (1 på 103).

Hur stor är då sannolikheten att liv skall ha uppstått av sig självt? Det finns ett antal matematiska beräkningar inom detta område vars resultat varierar kraftigt, men nedan följer en liten sammanställning som ger en bra fingervisning om slumpen som skapare:

Namn Sannolikhetsberäkning
Marcel P. Shützenberger mindre än 1 på 101000
Marcel E. Golay (60-talet) 1 på 10450
James E. Coppedge (1973) 1 på 1057 800
Hoyle & Wickramasinghe (1981) 1 på 1040 000


Som en liten jämförelse beräknas det totala antalet elektroner i universum till ca 1080. Ovanstående beräkningar ger oss en bra bild på de problem som evolutionisterna står inför när de hävdar att livet spontant har uppkommit genom slumpvisa kemiska processer.

Liv ur död materia?
Trots att evolutionisterna ersätter en intelligent skapare med slumpens krafter inser de inte att just slumpen kan vara den värsta fienden för deras teorier. Det slumpen eventuellt skapar borde den också - med samma sannolikhet - förstöra eftersom slumpen står för kaos och oordning. Detta stämmer inte med det som vi kan observera i naturen där en sträng ordning och komplexitet existerar. Vad är då orsaken till denna ordning och komplexitet?

Livet uppstod alltså, enligt evolutionsteorin, av en slump. Molekyler blandades i en forntida uratmosfär bestående av ammoniak, vatten och metan. Energi i form av atmosfäriska urladdningar och kosmisk strålning tillfördes denna blandning. Allt detta gjorde att aminosyror bildades som i sin tur slog sig samman till olika proteiner. Aminosyror är ett slags tredimensionella molekyler som finns i två 'versioner', som är varandras spegelbilder - 'högerhänta' resp 'vänsterhänta' molekyler. De två versionerna förekommer i lika stort antal i naturen. Proteiner kan i naturen bara fungera om de är uppbyggda med samma slags aminosyror - de vänsterhänta. Dessutom måste dessa aminosyror komma i rätt sekvens och vara sammanbundna med en speciell kemisk bindning för att kunna bilda ett fungerande protein.

Följande räkneexempel visar på hur oerhört osannolikt det är att ett enda protein skall ha bildats av en slump:

Ett protein innehåller mellan 50 och 1750 aminosyror. För att ett medelstort protein på 500 aminosyror skall bildas krävs det först och främst att samtliga aminosyror är vänsterhänta, vilket är 1 chans på 2500 eller 1 chans på 10150. Sannolikheten för att samtliga aminosyror (det finns 20 olika aminosyror som ingår i proteinerna) skall vara de rätta och komma i rätt sekvens är 1 chans på 20500 eller 1 chans på 10650. Slutligen beräknas sannolikheten för att dessa aminosyror skall ha den rätta kemiska bindningen till 50%, d.v.s. 1 chans på 2499 eller 1 chans på 10150.

Den totala sannolikheten för att ett medelstort protein på 500 aminosyror skall ha bildats av en slump är med andra ord 1/10150 x 1/10650 x 1/10150 vilket ger 1 chans på 10950.

Miller/Urey-experimentet 1953
Detta experiment har av evolutionisterna ofta tagits som bevis för att den förmodade uratmosfären verkligen har kunnat skapa "livets molekyler" som i sin tur har organiserats till liv. Experimentet gick i korthet ut på att i en sluten glasbehållare blanda de ämnen som förmodas ha ingått i uratmosfären och utsätta denna blandning för elektriska urladdningar (blixtar). Efter en tid bildades mycket riktigt aminosyror i dessa experiment. Detta togs som ett bevis på att livet verkligen hade uppstått under liknande förhållanden i en uratmosfär. Det visade sig snart att de aminosyror som bildades endast var ett par av de mest primitiva och enklaste av de 20 aminosyror som krävs för att bygga funktionsdugliga proteiner. De reagerade dessutom snabbt med andra ämnen i uratmosfären eller också förstördes de snart av samma blixtar som hade skapat dem. I de få fall de reagerade med andra aminosyror, kunde det - precis som väntat - lika gärna vara med höger- som vänsterhänta molekyler. Experimentet byggde dessutom på ett antagande: Ingen vet hur Jordens uratmosfär en gång såg ut och vilka ämnen som ursprungligen ingick i denna atmosfär. Syre saknades helt enligt forskarna. Om syre fanns i denna uratmosfär skulle aminosyror inte kunna bildas överhuvudtaget. Det kanske viktigaste ämnet för att livet skall kunna fortgå på vår jord måste med andra ord ha varit frånvarande för att liv skulle ha kunnat skapas. Ett annat problem som uppstår om atmosfären saknade syre är att det då heller inte kan ha funnits något ozonlager (ozon är en form av syre). Om ozonlagret saknades kan heller inget liv ha uppstått eller fortplantat sig på Jorden. Detta leder till ett slags moment 22: Inget syre innebär att frånvaron av ozon leder till att solens strålar skulle bryta ner och förstöra allt liv. Om det fanns syre skulle syremolekylerna omedelbart reagera med aminosyrorna och på så sätt återigen bryta ner allt liv. Geologer har dessutom, genom att studera vissa bergarter, kunnat konstatera att den så kallade uratmosfären innehöll väl så mycket syre som dagens atmosfär.

Aminosyror är dessutom inte de enda beståndsdelarna som krävs för liv. För att liv överhuvudtaget skall kunna uppstå krävs även närvaron av DNA- och RNA-molekyler samt andra kemiska beståndsdelar som är nödvändiga och som måste ha bildats samtidigt som proteinerna. Det finns överhuvudtaget ingenting som talar för att allt detta kan ha bildats och sammanfogats av en slump. Tvärtom. Påståendet att slumpen har skapat livets byggstenar saknar all teoretisk substans både vad gäller kemiska principer som beräkningar inom sannolikhet och statistik. Om en vetenskaplig hypotes saknar både teoretiska, experimentella och observerbara grunder, kan den inte få något stöd. Därför är dessa påståenden ingenting annat än rena spekulationer. Trots detta lär man ut dessa teorier som om de vore fakta.

Mutationer och naturligt urval
Mutationer
Enligt evolutionsteorin har livet utvecklats från en ursprunglig urcell till den variation av liv som vi kan se idag. Denna utveckling skall enligt evolutionisterna ske genom mutationer och "naturligt urval". Mutationer är helt enkelt ett fel i den genetiska koden som finns lagrat i organismens DNA. Detta fel kan bl a uppstå när koden kopieras över till nästkommande generation eller vid celldelning. Enligt evolutionsteorin ger dessa mutationer så småningom upphov till helt nya arter och släkten med delvis nya egenskaper, strukturer och organ. Hur dessa individer skulle kunna överleva i 'halvfärdig' form har dock inte kunnat förklaras (se naturligt urval nedan).

En bra liknelse på mutationer är om du kopierar informationen från en datafil och för över den till en kopia. Det finns alltid en risk att informationen i den kopian inte överensstämmer med originalet. Om kopian i sin tur kopieras över till en tredje datafil kan denna således dels innehålla felen från den första kopieringen, dels ev nya fel från den senaste kopieringen, osv osv. Om innehållet i datafilen ursprungligen var ett utkast till en roman skulle den, enligt evolutionisterna, efter ett X antal kopieringar kunna innehålla ett utkast till en kokbok. Problemet är bara, som vi alla vet, att kopian för det mesta blir sämre än originalet och att den efter ett antal kopieringar förmodligen inte innehåller så mycket läsbar information.

Detta faktum gäller även inom biologin. Mutationer leder nästan undantagslöst till en försämring av organismen som i sin tur oftast leder till att den på något sätt blir funktionshindrad, steril eller t o m dör. Det finns sällsynta fall av 'positiva' mutationer men dessa har aldrig kunnat bevisats ha någon betydelse för evolutionen. Dessa 'positiva' mutationer är antingen återmutationer från ett sjukt tillstånd till ett normalt, eller också har de bieffekter som är skadliga och t o m dödliga för organismen.

Naturligt urval
Naturligt urval är en annan princip som ofta framhålls inom evolutionsteorin. I korthet går denna princip ut på att de starkaste, eller bäst lämpade, individerna överlever och de sjuka dör. Denna princip talar faktiskt emot evolutionsteorin. Organismer som muterats och eventuellt har embryon till nya egenskaper, strukturer och organ, borde också ha sämre funktionalitet (om ett reptilben utvecklats till en fågelvinge, skulle det inte först ha blivit ett dåligt ben långt innan det blev en bra vinge?) och skulle därför vara de första att falla offer för denna princip. Deras gener kan därför inte föras vidare till nästkommande generationer. Naturligt urval är alltså ingen process som utvecklar en djurart till någonting mer komplext. Den kan däremot vara en process som håller en art fri från diverse sjukdomar och genetiska defekter.

Det finns dock något som kallas mikroevolution eller variation. Detta innebär helt enkelt att en population av en viss djurart kan utveckla vissa olikheter och egenskaper som skiljer sig från en annan population av samma djurart. Detta har emellertid ingenting att göra med den evolution som evolutionisterna talar om, makroevolution, som innebär att en art från ett visst släkte eller familj har utvecklats till en art av något annat släkte eller familj. En hund kan som bekant se ut på många olika sätt, men oavsett utseendet så är den fortfarande en hund. Man har aldrig kunnat avla fram en katt eller något annat djur utifrån en population hundar.

Mikroevolution eller variation kan alltså ge upphov till nya arter och underarter, men där upphör utvecklingen. Det är nämligen så att - tvärtemot vad evolutionisterna förutsätter - för varje ny art eller underart som utvecklats har det genetiska materialet blivit mindre, vilket innebär mindre variationer för framtida generationer. Det finns ett bra praktiskt exempel på detta inom växtriket: Sockerbetan innehöll för drygt hundra år sedan ca 6% socker. Genom selektivt urval förädlades sockerbetan så att den till slut innehöll 17% socker. Där stannade utvecklingen upp, trots att man fortsatte att genetiskt försöka höja sockerhalten. Orsaken till att sockerhalten stagnerade var att de gener som var inblandade i betans sockerproduktion genom det selektiva urvalet hade tunnats ut så att variationerna hade upphört och någon ytterligare ökning av sockerhalten inte längre var möjlig.

En art som på något sätt specialiserat sig eller anpassat sig till en viss miljö har alltså sämre förutsättningar att utvecklas vidare på grund av att det genetiska underlaget har blivit mindre. Denna process borde alltså öka risken för en djurart att dö ut, och inte minska den. Detta kan knappast vara det som evolutionisterna menar med biologisk utveckling. Ordet 'urval' innebär ju att någon eller några enstaka väljs ut ur en större mängd, vilket då också måste innebära att den genetiska mångfalden reduceras och inte ökar.

De bäst anpassades överlevnad (the survival of the **)
Kärnpunkten i darwinismen är påståendet "De bäst anpassades överlevnad", eller med Darwins egna ord "Natural Selection, or the survival of the **". Låt oss därför syna denna fras litet närmare:

Eftersom denna mekanism (naturligt urval) är ett sådant centralt begrepp bland evolutionister skulle man kunna förvänta sig att finna detaljerade studier och observationer från naturvetenskapen. Tyvärr får man leta förgäves för att finna någonting som kan bekräfta denna process. Naturligt urval kan nämligen inte studeras på någon experimentell nivå. Varför? Jo, naturligt urval innebär att de växter och djur som är bäst anpassade till deras miljö också är de mest framgångsrika. Hur mäter man då anpassningen? Detta kan, enligt darwinisterna, mätas genom individens förmåga att överleva. Men hur mäter man överlevnad? Jo, genom att räkna antalet avkommor - ju fler avkommor desto större överlevnadsförmåga. Anpassning innebär alltså den bästa fortplantningsförmågan. Men begreppet överlevnad mättes ju även den med samma term - den bästa fortplantningsförmågan. Alltså så kan man skriva om frasen "De bäst anpassades överlevnad" till "De organismer som har den bästa fortplantningsförmågan fortplantar sig bäst". Nu inser man problemet med Darwins teorier. Denna fras säger faktiskt ingenting och är ett praktexempel på en så kallad tautologi (en självsägande nonsensfras, en självklarhet som alltid är sann. Ex: Antingen kommer Pelle eller också kommer han inte). Tautologier är något som naturligtvis inte får förekomma inom vetenskapen.

Den blinde urmakaren
Richard Dawkins är zoolog vid Oxford University och är en av evolutionsteorins största förespråkare i modern tid. I boken 'Den blinde urmakaren' går Dawkins igenom evolutionens principer och är fullständigt övertygad om att livet är en produkt av slumpen och att det inte finns ett behov av att involvera en skapare i denna process. Som ett slags bevis för sina teorier har han skapat ett datorprogram som han påstår bevisar att livet mycket väl kan utvecklas från en primitiv till en komplex livsform. Denna datorsimulering bygger emellertid på en rad felaktigheter. Dawkins gör, liksom Darwin, gällande att varje mutation, oavsett hur liten den är, har ett överlevnadsvärde. Även de mest komplexa organismer kan byggas upp genom att sådana fördelaktiga mutationer sparas genom eonerna. Men de antaganden som Dawkins datorsimuleringar baseras på har allvarligt underminerats av bl a forskare som Walter ReMine och Lee Spetner genom att de påpekat följande fakta:


Evolutionen har inget minne. Den sparar inte mutationer som kan tänkas komma till användning senare eftersom den inte i förväg kan veta om mutationen i det långa loppet är fördelaktig eller inte.
Mutationshastigheten är väldigt låg; 10-9 - 10-10 per nukleotid per generation.
Av dessa utgör fördelaktiga mutationer en bråkdel; 90 - 95 % av alla mutationer är skadliga, 5 - 10% påverkar organismen varken i positiv eller negativ riktning. De ytterst få observerade fördelaktiga mutationerna har aldrig tillfört information i arvsmassan vilket krävs för makroevolution - de har bara förändrat den befintliga informationen vilket också innebär att arvsmassan till slut tappar information. I sin bok "Not By Chance" utmanar Lee Spetner samtliga evolutionister genom att be dem presentera ett enda exempel där en mutation har tillfört information i arvsmassan.
Ju mindre förändring desto mindre är den selektiva fördelen. Denna selektiva fördel kan uttryckas i koefficienten s. Om en mutation har s = 0,001 eller 0,1%, vilket antas vara ett typiskt värde, är antalet överlevande avkommor 0,1% högre för organismer med denna mutation än för de som saknar mutationen. Men ju mindre selektiv fördel, desto mer troligt är det att slumpmässiga effekter (t ex genetisk drift) kommer att eliminera den. Den statistiska sannolikheten för att en sådan mutation skall överleva är ca 2s ( eller mer matematiskt exakt: 2s/(1-e-2sN) där N står för populationens storlek). En mutation enligt ovanstående exempel har således ca 1 chans på 500 att överleva, trots att den är fördelaktig.
Även om en fördelaktig mutation överlever måste samtliga organismer som inte bär denna mutation elimineras (dö) för att mutationen ska kunna etableras i en population. På engelska kallas detta för 'the cost of substitution' (ung. 'priset för ersättandet'). Mängden av de ersättningar som kan förekomma under en viss, given tid blir därför begränsade. Denna princip har kommit att kallas för 'Haldanes dilemma', efter J.B.S. Haldane som var en ledande evolutionist. Han ville att evolutionen skulle fungera, men han kunde inte komma förbi detta dilemma.

Haldanes dilemma
Haldane's dilemma kan åskådliggöras genom att titta på ett, för evolutionisterna, generöst exempel: Tänk dig att våra antagna förfäder hade en generationstid på 20 år. På 10 miljoner år (detta är 2 - 3 gånger den tidsrymd sedan människan skall ha skilt sig från apan) har det således levat 500 000 generationer. Tänk dig nu en population på 100 000 individer som sakta utvecklar sig till människor. För att göra detta exempel så enkelt som möjligt, antar vi dessutom att denna utveckling går med en maximal hastighet. Detta innebär att det för varje generation uppstår en hane och en hona med en så fördelaktig mutation att samtliga de återstående 99 998 individerna omedelbart dör och populationen återställs till 100 000 individer på en generation utifrån detta överlevande par. Föreställ dig även att denna evolutionistiska process pågår oavbrutet, generation efter generation, under 10 miljoner år. Hur många fördelaktiga mutationer skulle då ersättas i en sådan population? Jo, en per generation, d v s 500.000 nukleotider. Det motsvarar 0,014% av arvsmassan (en obetydlig bråkdel av de 3 - 4% som påstås skilja oss människor från chimpanserna).

Detta generösa scenario skapar, som ni säkert redan upptäckt, en del allvarliga problem:


Skulle 500.000 fördelaktiga nukleotider vara tillräckligt för att förklara människans ursprung från en chimpansliknande förfader?
Hur sannolikt är det att samtliga individer som ej bär på det fördelaktiga anlaget dör utan att fortplanta sig?
Kan ett enda par primater producera 100.000 nya individer på en generation?!

Evolution förutsätter att gamla utbredda egenskaper ersätts av nya, unika, egenskaper. Men ersättningshastigheten begränsas av artens kapacitet att reproducera sig. Om ett evolutionärt scenario kräver en osannolikt hög reproduktionskapacitet, är ett sådant scenario inte sannolikt.

Haldane's dilemma är fundamentalt enkelt. Vem som helst kan förstå det. Vem som helst kan med en penna som det enda hjälpmedlet göra sina egna beräkningar. Enkla datorsimuleringar har visat på problemet så evolutionisterna kan inte påstå att de inte känner till detta. Ändå har de varit undvikande och inte låtsas om problemet. Få människor har ens hört talats om Haldanes dilemma och genetiker kan inte erbjuda någon enhetlig lösning. Haldane's Dilemma kan inom vetenskapen betecknas som en stor skandal.

Termodynamikens andra lag
Evolutionsteorin strider faktiskt mot rådande naturlagar: En effekt av termodynamikens andra lag är att ingenting i universum blir mer komplext; allting degenererar. Ett fysikaliskt system, lämnat för sig självt, kommer så småningom att förfalla, tappa energi och bli mer oorganiserat. Detta faktum talar emot evolutionsteorin som ju hävdar att allt liv av sig självt har utvecklats från en primitiv urcell till det komplexa djur- och växtliv som vi har idag.

Evolutionisterna har försökt förklara denna motsägelse med att termodynamikens andra lag enbart gäller för slutna och isolerade system som inte utväxlar energi med sin omgivning och att denna lag inte kan gälla för ett öppet system som vår jord är ett exempel på. Denna förklaring är dock felaktig. För att bättre kunna förstå vad det hela går ut på följer här en sammanställning på de grundläggande principer som termodynamikens andra lag representerar.

Termodynamikens andra lag har bland annat följande effekter:


Entropin i universum går mot ett maximum (entropi är grovt förenklat ett mått på oordning ).
Den användbara energin avtar.
Befintlig information förvanskas.
Ordning går mot oordning.

Ett isolerat system utbyter vare sig energi eller materia med sin omgivning. I ett sådant system kan entropin aldrig minska. Universum anses i allmänhet vara ett exempel på ett isolerat system.

Ett slutet system utbyter energi men inte materia med sin omgivning. I ett sådant system minskar aldrig den totala entropin för det slutna systemet och dess omgivning.

Ett öppet system utbyter både energi och materia med sin omgivning. Jorden är ett exempel på ett öppet system. Trots att evolutionisterna hävdar annorlunda tenderar entropin i ett öppet system att öka. Det finns speciella fall där ordningen kan öka lokalt men detta sker alltid på bekostnad av en ökad oordning någon annanstans i systemet.

För Jordens del tar vår planet bland annat emot energi från solen. Denna energi är emellertid en 'rå' energi som inte på något sätt är styrd för att kunna verka på ett givet sätt. För att energin skall kunna ha någon som helst effekt att kunna påverka någonting i en viss riktning måste det finnas någonting som styr energin i denna riktning. Tänk er en bil som står på en bensinstation, redo att tankas. Om man häller bensinen över bilen och tänder på (rå energi) kommer denna handling inte att få bilen att gå framåt. Bilen kommer endast att förhållandevist snabbt förstöras (degenereras). För att få bilen att rulla krävs det att bensinen hälls i tanken där energin sedan på ett kontrollerat sätt fördelas i ett komplicerat drivsystem (motor, axlar etc).

Rå energi i form av solenergi kan med andra ord inte göra något annat än att på sin höjd påskynda degenereringen. En människa som t. ex. solar sig för länge riskerar att så småningom drabbas av hudcancer (mutationer) vilket innebär att delar av kroppens celler har degenererat. I en förmodad ursoppa av aminosyror skulle komplexa molekyler brytas sönder i snabbare takt än de kunde bildas på grund av solens strålar. Rå energi kan inte skapa den komplexitet som livets molekyler representerar om det inte finns någonting som styr energin till att göra detta.

Evolutionisterna hävdar att kristallisering av ex. frysande vatten är ett exempel på ökad ordning. Termodynamiskt är detta exempel irrelevant eftersom energi frigörs från isen till omgivningen vars entropi därför ökar. För att skapa proteiner och aminosyror innebär det en minskning av entropin i dessa molekyler och en energiminskning i dess omgivning.

Ordning och komplexitet
En annan vanlig missuppfattning bland evolutionister är att de ofta har svårt att skilja på begreppen ordning och komplexitet. Kristaller är ordnade men livet är komplext. Man kan åskådliggöra detta genom följande exempel:
Ett periodiskt meddelande kan t. ex. se ut så här; 'ABABABABABAB'. Detta meddelande är ett exempel på ordning men det innehåller väldigt lite information ( 'AB' x 6). En kristall är jämförbar med detta meddelande. Kristaller består av ett regelbundet, periodiskt nätverk av molekyler. I kristallen råder en sträng ordning men den innehåller mycket lite information. Om kristallen splittras blir resultatet endast att mindre och identiska kristaller har bildats. Kristallisering kan aldrig godtas som en förklaring till hur liv kan uppstå av sig självt.

Tänk er nu istället följande slumpmässiga meddelande; 'XZAS BG ORFGL WJEKRTD'. Detta meddelande är oordnat men komplext. Samtidigt kan vi konstatera att meddelandet inte innehåller någon användbar information. Ett icke slumpmässigt meddelande; 'JAG ÄLSKAR DIG', kan innehålla användbar information, men det är fortfarande oanvändbart så länge mottagaren av meddelandet inte följer en vedertagen standard (svenska). För att informationen skall vara meningsfull så måste den också förstås av mottagaren.

En DNA-molekyl eller ett protein kan liknas vid ett icke periodiskt meddelande som är oordnat, ej slumpmässigt och otroligt komplext. Om molekylen splittras påverkas informationen och komplexiteten. Ordningsföljden i dessa molekyler beror inte på egenskaperna hos deras beståndsdelar. Detta är en avsevärd skillnad mot kristallstrukturer som bildas med utgångspunkt från beståndsdelarnas egenskaper och som i sin tur beror på materiens strävan att nå jämvikt (lägre energinivå). DNA och protein måste antingen skapas utifrån information som redan finns i organismen eller genom en annan intelligent process.

Om astronomerna tog emot en radiosignal med komplex information från en avlägsen galax skulle de flesta omedelbart dra slutsatsen att den kom från en intelligent källa. Varför accepterar man inte då att den väldiga informationen i DNA-molekylen hos även den enklaste bakterie kan innebära att också den härrör från en intelligent källa?

URSPRUNGS KÄLLA (mer att läsa för den som är intresserad)
http://hem.fyristorg.com/chho/inledning.htm

[BA.]

Det här är ett ämne som är viktigt att ta upp. De flesta går omkring och tror att det är en "de facto lag" som lärs ut i våra skolor, framför allt i I-länderna. Jag tror att med den ökade kunskapn som kommer, sker stora förändringar i vår uppfattning.

"Jag tror att den darwinistiska myten en dag kommer att rankas som det största bedrägeriet i vetenskapens historia."
Søren Løvtrup, 'Darwinism: The Refutation of a Myth' (New York: Croom Helm, 1987), s. 422.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Sannolikheten för att livet bara uppstod är ungefär lika trolig som om en tyfon drar genom ett skrotupplag och konstruerar en Boeing 747"
Chandra Wickramasinghe - "Threats on Life of Controversial Astronomer" New Scientist, 21 Jan 1982
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Keasjonistsitater er ikke vanskelige å finne. Dette sitatet viser at Chandra ikke har forstått evolusjonsteorien i det hele tatt.

"Om en C14-datering stödjer våra teorier, sätter vi den i huvudtexten. Om den inte helt motsäger dem, sätter vi dem i en fotnot. Och om den är helt 'ur tiden', slänger vi den bara."
Ingrid U. Olsson, ed. - 'Radiocarbon Variations and Absolute Chronology' (Wiley, 1970)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dette er kreasjonistmetoder, ikke vitenskapelige.

"Den extrema sällsyntheten av övergångsformer i det fossila materialet kvarstår som paleontologins fackhemlighet. Utvecklingsträden som pryder våra skolböcker har enbart information vid grenarnas toppar och knutpunkter; resten är slutledningar, dock rimliga, och inte bevis från fossil."
Stephen Jay gould, 'Evolution's Erratic Pace', Natural History, vol. 86 (Maj 1977), s. 14
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dette virker ikke som et korrekt sitat i riktig kontekst fra Gould. Sannsynligvis har kreasjonister vært her og jukset med sitater igjen.

Stephen Jay Gould er biolog og vet at alt er overgangsformer. Vi er også overgangsformer til noe som kommer etter oss, for evolusjonen er ikke ferdig.

"Det verkar troligt att rödförskjutningen inte beror på ett expanderande universum och mycket av spekulationerna kring universums struktur kan kräva förnyad undersökning."
Edwin Hubble, PASP, 1947
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dette var hans tanker i 1947. Vi har funnet mye informasjon om universet siden da. Vi har f.eks. sett at rødfoskyvningen tyder på et aksellererende univers.

"Huvudproblemet med att återskapa människans ursprung är bristen på fossila bevis: allt som finns skulle kunna visas upp på ett middagsbord."
New Scientist 20 Maj 1982 s. 491
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det er lenge siden, og det var ikke så mange i homo sapiens første tid. Vi har funnet mange mennesker, og mange fossiler som bekrefter de rådende teoriene, men vi vil gjerne finne flere, og finne ut enda mer om vår adskillelse fra andre primater.

Evolutionen
Ordning ur kaos?
Evolutionisterna hävdar att allt liv på jorden har uppkommit genom slumpens försorg. En serie av lyckliga omständigheter har gjort att allt levande, från tidernas begynnelse fram till idag, har kunnat existera. Hur förhåller det sig egentligen med den saken? Är det slumpen som egentligen är vår Skapare?

Nei, dette er feil. Det er ikke tilfeldigheter, men kjemi. Hvis du har en gruppe atomer samlet, så vil det dannes kjemiske stoffer. Først ioner, deretter molekyler. Av og til vil dannelsen av molekyler forandre miljøet, slik at det ligger tilrette for å danne andre molekyler som ikke hadde grunnlag tidligere. Gjennom milliarder av år, så er det sannsynlig at det vil komme til å dannes molekyler som kan omdanne energi og reprodusere seg selv, livet er dannet.

Man måste komma ihåg att slumpen inte orsakar någonting. Om du singlar slant, är det 50% chans att få 'krona' och 50% chans för 'klave'. Detta är dock bara en observation och ingen orsak till själva kronan eller klaven. Men vad är då orsaken till resultatet? Låt oss säga att du är medveten om mekanikens lagar beträffande rörelse, friktion, luftmotstånd, m m. Om du tog med alla dessa lagar i dina beräkningar skulle du teoretiskt kunna upprepa resultatet gång på gång. Faktum är att det då krävs ett mirakel för att inte upprepa det.

Det är således bristen på kunskap och förmåga som gör att resultatet utfaller slumpmässigt. Om du helt plötsligt bryter mot det förväntade utfallet och t ex får 'krona' 10 gånger i rad skulle de flesta påstå att du på något sätt påverkade resultatet - det utföll i en viss ordning och ordning uppkommer inte av en slump. Sannolikheten för att detta utfall skall uppträda är för övrigt ca 1 på 1000 (1 på 103).

Hur stor är då sannolikheten att liv skall ha uppstått av sig självt? Det finns ett antal matematiska beräkningar inom detta område vars resultat varierar kraftigt, men nedan följer en liten sammanställning som ger en bra fingervisning om slumpen som skapare:

Namn Sannolikhetsberäkning
Marcel P. Shützenberger mindre än 1 på 101000
Marcel E. Golay (60-talet) 1 på 10450
James E. Coppedge (1973) 1 på 1057 800
Hoyle & Wickramasinghe (1981) 1 på 1040 000

Sannsynligheten for at fem terninger skal lande med bare seksere er 1 til 7776.
Hvis du har fått 2 seksere på første kast, så er sannsynligheten redusert til 1/216.
Hvis du så får en sekser, er det 1/36. Vi kan så tenke os at du ikke får noen seksere, men at du deretter får en. Hvis du så får en igjen, så har du klart dette matematiske kunsstykket å få en sannsynlighet på 1/1776 til en nødvendighet på 5 kast.

Det jeg viser her er at sannsynlighetsregning på dette premisset er fullstendig på jordet.

Hvis jeg ikke forhåndsbestemmer hva jeg vil ha, men slik evolusjonen arbeider, lar hva som kommer måtte komme, så ender vi opp med 100% sannsynlighet for at det blir noe.

Som en liten jämförelse beräknas det totala antalet elektroner i universum till ca 1080.

Hehe, det er vel en liten underdrivelse? :mozilla_laughing:

---8<--- Masse feilaktig sannsynlighetsregning ---8<---

Miller/Urey-experimentet 1953
Detta experiment har av evolutionisterna ofta tagits som bevis för att den förmodade uratmosfären verkligen har kunnat skapa "livets molekyler" som i sin tur har organiserats till liv. Experimentet gick i korthet ut på att i en sluten glasbehållare blanda de ämnen som förmodas ha ingått i uratmosfären och utsätta denna blandning för elektriska urladdningar (blixtar). Efter en tid bildades mycket riktigt aminosyror i dessa experiment. Detta togs som ett bevis på att livet verkligen hade uppstått under liknande förhållanden i en uratmosfär. Det visade sig snart att de aminosyror som bildades endast var ett par av de mest primitiva och enklaste av de 20 aminosyror som krävs för att bygga funktionsdugliga proteiner. De reagerade dessutom snabbt med andra ämnen i uratmosfären eller också förstördes de snart av samma blixtar som hade skapat dem. I de få fall de reagerade med andra aminosyror, kunde det - precis som väntat - lika gärna vara med höger- som vänsterhänta molekyler. Experimentet byggde dessutom på ett antagande: Ingen vet hur Jordens uratmosfär en gång såg ut och vilka ämnen som ursprungligen ingick i denna atmosfär. Syre saknades helt enligt forskarna. Om syre fanns i denna uratmosfär skulle aminosyror inte kunna bildas överhuvudtaget. Det kanske viktigaste ämnet för att livet skall kunna fortgå på vår jord måste med andra ord ha varit frånvarande för att liv skulle ha kunnat skapas. Ett annat problem som uppstår om atmosfären saknade syre är att det då heller inte kan ha funnits något ozonlager (ozon är en form av syre). Om ozonlagret saknades kan heller inget liv ha uppstått eller fortplantat sig på Jorden. Detta leder till ett slags moment 22: Inget syre innebär att frånvaron av ozon leder till att solens strålar skulle bryta ner och förstöra allt liv. Om det fanns syre skulle syremolekylerna omedelbart reagera med aminosyrorna och på så sätt återigen bryta ner allt liv. Geologer har dessutom, genom att studera vissa bergarter, kunnat konstatera att den så kallade uratmosfären innehöll väl så mycket syre som dagens atmosfär.

Heldigvis har vitenskapen gått fremover siden 1953.

Nettopp problemet med manglende ozonlag gjør at man nå mener at livet oppsto på havdypene. Der vil kilometer med saltvann beskytte mot atmosfærisk stråling som f.eks. UV-stråler.
Man mener nå at det første liv ikke var avhengig av sollys, men kunne oppta energi fra varme svovelkilder på havbunnen.

Aminosyror är dessutom inte de enda beståndsdelarna som krävs för liv. För att liv överhuvudtaget skall kunna uppstå krävs även närvaron av DNA- och RNA-molekyler samt andra kemiska beståndsdelar som är nödvändiga och som måste ha bildats samtidigt som proteinerna. Det finns överhuvudtaget ingenting som talar för att allt detta kan ha bildats och sammanfogats av en slump. Tvärtom. Påståendet att slumpen har skapat livets byggstenar saknar all teoretisk substans både vad gäller kemiska principer som beräkningar inom sannolikhet och statistik. Om en vetenskaplig hypotes saknar både teoretiska, experimentella och observerbara grunder, kan den inte få något stöd. Därför är dessa påståenden ingenting annat än rena spekulationer. Trots detta lär man ut dessa teorier som om de vore fakta.

Det liv vi kjenner til i dag er basert på DNA/RNA. Det betyr ikke at alt liv er basert på det samme. Vi vet ikke hvor mange ganger livet har oppstått på jorden, men sannsynligvis har det oppstått mange ganger, og kun en gang har det hatt forutsetninger til å spre seg utover den trygge havbunnen.

Mutationer och naturligt urval
Mutationer
Enligt evolutionsteorin har livet utvecklats från en ursprunglig urcell till den variation av liv som vi kan se idag. Denna utveckling skall enligt evolutionisterna ske genom mutationer och "naturligt urval". Mutationer är helt enkelt ett fel i den genetiska koden som finns lagrat i organismens DNA. Detta fel kan bl a uppstå när koden kopieras över till nästkommande generation eller vid celldelning. Enligt evolutionsteorin ger dessa mutationer så småningom upphov till helt nya arter och släkten med delvis nya egenskaper, strukturer och organ. Hur dessa individer skulle kunna överleva i 'halvfärdig' form har dock inte kunnat förklaras (se naturligt urval nedan).

Dette har blitt forklart enkelt og greit, og jeg kommenterer eksemplene når du kommer til dem.

En bra liknelse på mutationer är om du kopierar informationen från en datafil och för över den till en kopia. Det finns alltid en risk att informationen i den kopian inte överensstämmer med originalet. Om kopian i sin tur kopieras över till en tredje datafil kan denna således dels innehålla felen från den första kopieringen, dels ev nya fel från den senaste kopieringen, osv osv. Om innehållet i datafilen ursprungligen var ett utkast till en roman skulle den, enligt evolutionisterna, efter ett X antal kopieringar kunna innehålla ett utkast till en kokbok. Problemet är bara, som vi alla vet, att kopian för det mesta blir sämre än originalet och att den efter ett antal kopieringar förmodligen inte innehåller så mycket läsbar information.

Dette er helt feil. Du forutsetter resultatet, og det er ikke slik evolusjonen virker. Hvis denne kopifeilen ikke har noen betydning, så vil den fortsette i videre kopier. Hvis den har negativ betydning, vil den sorteres ut og aldri kopieres igjen. Hvis den har en positiv betydning, så vil den fortsette å kopieres, og den vil erstatte de "riktige" kopiene som ikke var fullt så bra. Hvis alle endringer som gjør den nærmere en kokebok regnes som bra, så vil den til slutt bli en kokebok.

I tiden etter en feilkopiering vil det være to forskjellige eksemplarer på markedet, og begge disse kan deretter ha positive feilkopieringer, da vil vi ha økt artsmangfoldet.

Detta faktum gäller även inom biologin. Mutationer leder nästan undantagslöst till en försämring av organismen som i sin tur oftast leder till att den på något sätt blir funktionshindrad, steril eller t o m dör. Det finns sällsynta fall av 'positiva' mutationer men dessa har aldrig kunnat bevisats ha någon betydelse för evolutionen. Dessa 'positiva' mutationer är antingen återmutationer från ett sjukt tillstånd till ett normalt, eller också har de bieffekter som är skadliga och t o m dödliga för organismen.

Det er riktig at de aller fleste mutasjoner har negative konsekvenser. Det fører til at de har dårligere forutsetninger for formering, og de vil da ha liten eller ingen spredning. De positive mutasjonene vil derimot øke sine sjanser for spredning.

Naturligt urval
Naturligt urval är en annan princip som ofta framhålls inom evolutionsteorin. I korthet går denna princip ut på att de starkaste, eller bäst lämpade, individerna överlever och de sjuka dör. Denna princip talar faktiskt emot evolutionsteorin. Organismer som muterats och eventuellt har embryon till nya egenskaper, strukturer och organ, borde också ha sämre funktionalitet (om ett reptilben utvecklats till en fågelvinge, skulle det inte först ha blivit ett dåligt ben långt innan det blev en bra vinge?) och skulle därför vara de första att falla offer för denna princip. Deras gener kan därför inte föras vidare till nästkommande generationer. Naturligt urval är alltså ingen process som utvecklar en djurart till någonting mer komplext. Den kan däremot vara en process som håller en art fri från diverse sjukdomar och genetiska defekter.

Neida. Tenk deg noen trelevende dinosaurer, som hopper mellom trærne. De som har litt ekstra hud under forbena, eller mellom fingrene, og som kanskje har lengre fingre med hud mellom, vil flyte bedre i luften og kan hoppe lengre enn sine artsfrender som ikke kan flykte like raskt, eller som alltid kommer senere til matfatet osv. Du kan sammenligne med flygeekornet.

Etter hvert som stadig lengre fingre og mer hud imellom gjør en bedre, dannes vingene gradvis.

Det finns dock något som kallas mikroevolution eller variation. Detta innebär helt enkelt att en population av en viss djurart kan utveckla vissa olikheter och egenskaper som skiljer sig från en annan population av samma djurart. Detta har emellertid ingenting att göra med den evolution som evolutionisterna talar om, makroevolution, som innebär att en art från ett visst släkte eller familj har utvecklats till en art av något annat släkte eller familj. En hund kan som bekant se ut på många olika sätt, men oavsett utseendet så är den fortfarande en hund. Man har aldrig kunnat avla fram en katt eller något annat djur utifrån en population hundar.

Nei, hvorfor skulle hunder evolvere til katter? Vi har dokumentert andre former for artsdannelse, som f.eks. to sommerfugler av forskjellig art som har dannet en tredje. I Londons undergrunnssystem har det oppstått en ny art av mygg fra culex pipiens(fuglemygg). Det har også blitt foretatt positive krysninger og dannet nye arter av blomster.

Mikroevolution eller variation kan alltså ge upphov till nya arter och underarter, men där upphör utvecklingen. Det är nämligen så att - tvärtemot vad evolutionisterna förutsätter - för varje ny art eller underart som utvecklats har det genetiska materialet blivit mindre, vilket innebär mindre variationer för framtida generationer. Det finns ett bra praktiskt exempel på detta inom växtriket: Sockerbetan innehöll för drygt hundra år sedan ca 6% socker. Genom selektivt urval förädlades sockerbetan så att den till slut innehöll 17% socker. Där stannade utvecklingen upp, trots att man fortsatte att genetiskt försöka höja sockerhalten. Orsaken till att sockerhalten stagnerade var att de gener som var inblandade i betans sockerproduktion genom det selektiva urvalet hade tunnats ut så att variationerna hade upphört och någon ytterligare ökning av sockerhalten inte längre var möjlig.

Jeg er ikke sikker på om jeg forstår deg her. Hva mener du med at genetisk materiele blir mindre? Det blir jo stadig flere gener, noe som skulle tilsi at det genetiske materialet øker. Gammelt genetisk materiale blir værende, og derfor kan vi finne vårt slektskap bakover til vi finner felles stamfar med f.eks. delfiner.

En art som på något sätt specialiserat sig eller anpassat sig till en viss miljö har alltså sämre förutsättningar att utvecklas vidare på grund av att det genetiska underlaget har blivit mindre. Denna process borde alltså öka risken för en djurart att dö ut, och inte minska den. Detta kan knappast vara det som evolutionisterna menar med biologisk utveckling. Ordet 'urval' innebär ju att någon eller några enstaka väljs ut ur en större mängd, vilket då också måste innebära att den genetiska mångfalden reduceras och inte ökar.

Neida. En art som har spesialisert seg veldig har dårligere forutsetninger dersom det skulle skje endringer i miljøet. F.eks. finnes det blomster med så lange og trange pollenrør at det kun er ett insekt som kan nå ned. Disse er da selvfølgelig sårbare hvis dette insektet skulle dø ut. Det har ikke å gjøre med genetisk materiale, men praktiske årsaker. Disse som lever i en slik symbiose vil også måtte utvikle seg videre i takt med hverandre. Altså er det ikke noen ende på utviklingsstigen deres, men dersom blomstene skulle få lengre pollenrør, så må det også finnes insekter med lange nok snabler til å hente ut pollenet, ellers så dør planten.

De bäst anpassades överlevnad (the survival of the **)
Kärnpunkten i darwinismen är påståendet "De bäst anpassades överlevnad", eller med Darwins egna ord "Natural Selection, or the survival of the **". Låt oss därför syna denna fras litet närmare:

Eftersom denna mekanism (naturligt urval) är ett sådant centralt begrepp bland evolutionister skulle man kunna förvänta sig att finna detaljerade studier och observationer från naturvetenskapen. Tyvärr får man leta förgäves för att finna någonting som kan bekräfta denna process. Naturligt urval kan nämligen inte studeras på någon experimentell nivå. Varför? Jo, naturligt urval innebär att de växter och djur som är bäst anpassade till deras miljö också är de mest framgångsrika. Hur mäter man då anpassningen? Detta kan, enligt darwinisterna, mätas genom individens förmåga att överleva. Men hur mäter man överlevnad? Jo, genom att räkna antalet avkommor - ju fler avkommor desto större överlevnadsförmåga. Anpassning innebär alltså den bästa fortplantningsförmågan. Men begreppet överlevnad mättes ju även den med samma term - den bästa fortplantningsförmågan. Alltså så kan man skriva om frasen "De bäst anpassades överlevnad" till "De organismer som har den bästa fortplantningsförmågan fortplantar sig bäst". Nu inser man problemet med Darwins teorier. Denna fras säger faktiskt ingenting och är ett praktexempel på en så kallad tautologi (en självsägande nonsensfras, en självklarhet som alltid är sann. Ex: Antingen kommer Pelle eller också kommer han inte). Tautologier är något som naturligtvis inte får förekomma inom vetenskapen.

Svada.
Den som er best tilpasset omgivelsene har størst potensiale for overlevelse og forplantning.

Selvfølgelig kan du gå rundt deg selv og begynne med sirkelargumentasjon, men det er ikke nødvendig når det gjelder naturlig utvalg.

Tipasning til omgivelsene er et resultat av tidligere generasjoners naturlige utvalg, og en forutsetning for kommende generasjoner.

Den blinde urmakaren
Richard Dawkins är zoolog vid Oxford University och är en av evolutionsteorins största förespråkare i modern tid. I boken 'Den blinde urmakaren' går Dawkins igenom evolutionens principer och är fullständigt övertygad om att livet är en produkt av slumpen och att det inte finns ett behov av att involvera en skapare i denna process. Som ett slags bevis för sina teorier har han skapat ett datorprogram som han påstår bevisar att livet mycket väl kan utvecklas från en primitiv till en komplex livsform. Denna datorsimulering bygger emellertid på en rad felaktigheter. Dawkins gör, liksom Darwin, gällande att varje mutation, oavsett hur liten den är, har ett överlevnadsvärde. Även de mest komplexa organismer kan byggas upp genom att sådana fördelaktiga mutationer sparas genom eonerna. Men de antaganden som Dawkins datorsimuleringar baseras på har allvarligt underminerats av bl a forskare som Walter ReMine och Lee Spetner genom att de påpekat följande fakta:


Evolutionen har inget minne. Den sparar inte mutationer som kan tänkas komma till användning senare eftersom den inte i förväg kan veta om mutationen i det långa loppet är fördelaktig eller inte.

Jo, det har den. Når f.eks. et dyr har lysfølsomme soner, så vil disse lysfølsomme sonene vær i genenes hukommelse videre, og de vil kunne utvikle seg til øyne. Enten i den formen vi har, eller i den formen som er vanlig blant insektene, falsettøyne.

Mutationshastigheten är väldigt låg; 10-9 - 10-10 per nukleotid per generation.
Av dessa utgör fördelaktiga mutationer en bråkdel; 90 - 95 % av alla mutationer är skadliga, 5 - 10% påverkar organismen varken i positiv eller negativ riktning. De ytterst få observerade fördelaktiga mutationerna har aldrig tillfört information i arvsmassan vilket krävs för makroevolution - de har bara förändrat den befintliga informationen vilket också innebär att arvsmassan till slut tappar information. I sin bok "Not By Chance" utmanar Lee Spetner samtliga evolutionister genom att be dem presentera ett enda exempel där en mutation har tillfört information i arvsmassan.

Jeg har tidligere vist at makroevolusjon er observert og dokumentert.

Ju mindre förändring desto mindre är den selektiva fördelen. Denna selektiva fördel kan uttryckas i koefficienten s. Om en mutation har s = 0,001 eller 0,1%, vilket antas vara ett typiskt värde, är antalet överlevande avkommor 0,1% högre för organismer med denna mutation än för de som saknar mutationen. Men ju mindre selektiv fördel, desto mer troligt är det att slumpmässiga effekter (t ex genetisk drift) kommer att eliminera den. Den statistiska sannolikheten för att en sådan mutation skall överleva är ca 2s ( eller mer matematiskt exakt: 2s/(1-e-2sN) där N står för populationens storlek). En mutation enligt ovanstående exempel har således ca 1 chans på 500 att överleva, trots att den är fördelaktig.

Vi snakker om små differanser her, det er riktig. Hvis fordelen er 0,1% vil det si at det er en litt større sannsynlighet for at denne mutasjonen skal føres videre enn at andre uten denne mutasjonen skal føres videre. Så ligger genene og husker denne mutasjonen, dvs. at den følger halvparten av alle barn visere, og når den så møter denne mutasjonen igjen, så vil 100% føre den videre. Slik vil denne fordelaktige mutasjonen ligge nærmest og hvile og likevel føres videre gjennom generasjoner.

Även om en fördelaktig mutation överlever måste samtliga organismer som inte bär denna mutation elimineras (dö) för att mutationen ska kunna etableras i en population. På engelska kallas detta för 'the cost of substitution' (ung. 'priset för ersättandet'). Mängden av de ersättningar som kan förekomma under en viss, given tid blir därför begränsade. Denna princip har kommit att kallas för 'Haldanes dilemma', efter J.B.S. Haldane som var en ledande evolutionist. Han ville att evolutionen skulle fungera, men han kunde inte komma förbi detta dilemma.

Hvorfor må denne mutasjonen dø?

Haldanes dilemma
Haldane's dilemma kan åskådliggöras genom att titta på ett, för evolutionisterna, generöst exempel: Tänk dig att våra antagna förfäder hade en generationstid på 20 år. På 10 miljoner år (detta är 2 - 3 gånger den tidsrymd sedan människan skall ha skilt sig från apan) har det således levat 500 000 generationer. Tänk dig nu en population på 100 000 individer som sakta utvecklar sig till människor. För att göra detta exempel så enkelt som möjligt, antar vi dessutom att denna utveckling går med en maximal hastighet. Detta innebär att det för varje generation uppstår en hane och en hona med en så fördelaktig mutation att samtliga de återstående 99 998 individerna omedelbart dör och populationen återställs till 100 000 individer på en generation utifrån detta överlevande par. Föreställ dig även att denna evolutionistiska process pågår oavbrutet, generation efter generation, under 10 miljoner år. Hur många fördelaktiga mutationer skulle då ersättas i en sådan population? Jo, en per generation, d v s 500.000 nukleotider. Det motsvarar 0,014% av arvsmassan (en obetydlig bråkdel av de 3 - 4% som påstås skilja oss människor från chimpanserna).

Hvorfor har du en generasjon på 20 år? Våre besteforeldre hadde en generasjonstid lavere enn det. I flere samfunn er kvinnene kjønnsmodne i en alder av 9-12 år. Kanskje dette er en mer riktig tid mellom generasjonene?

Mennesket og sjimpansene skilte lag for omlag 12 millioner år siden.

Dermed er regnestykket helt annerledes. Det er plutselig dobbelt så mange generasjoner å utvikle seg på. Det startet hellr ikke med en populasjon på 100 000, det var bare noen få, fo rman forholdt seg neppe mer globalt enn idag. Vi finner som regel dem vi forplanter oss med i nærmiljøet. La oss heller starte med en populasjon på 1000.
Regn så over dette regnestykket ditt igjen, og se hva du da kommer til.

Detta generösa scenario skapar, som ni säkert redan upptäckt, en del allvarliga problem:

Det scenario var overhodet ikke sjenerøst. Det var så snevert som det var mulig å gjøre det.

Skulle 500.000 fördelaktiga nukleotider vara tillräckligt för att förklara människans ursprung från en chimpansliknande förfader?
Hur sannolikt är det att samtliga individer som ej bär på det fördelaktiga anlaget dör utan att fortplanta sig?
Kan ett enda par primater producera 100.000 nya individer på en generation?!

Evolution förutsätter att gamla utbredda egenskaper ersätts av nya, unika, egenskaper. Men ersättningshastigheten begränsas av artens kapacitet att reproducera sig. Om ett evolutionärt scenario kräver en osannolikt hög reproduktionskapacitet, är ett sådant scenario inte sannolikt.

Haldane's dilemma är fundamentalt enkelt. Vem som helst kan förstå det. Vem som helst kan med en penna som det enda hjälpmedlet göra sina egna beräkningar. Enkla datorsimuleringar har visat på problemet så evolutionisterna kan inte påstå att de inte känner till detta. Ändå har de varit undvikande och inte låtsas om problemet. Få människor har ens hört talats om Haldanes dilemma och genetiker kan inte erbjuda någon enhetlig lösning. Haldane's Dilemma kan inom vetenskapen betecknas som en stor skandal.

Det var så enkelt at også hvem som helst kan debunke det.

Termodynamikens andra lag
Evolutionsteorin strider faktiskt mot rådande naturlagar: En effekt av termodynamikens andra lag är att ingenting i universum blir mer komplext; allting degenererar. Ett fysikaliskt system, lämnat för sig självt, kommer så småningom att förfalla, tappa energi och bli mer oorganiserat. Detta faktum talar emot evolutionsteorin som ju hävdar att allt liv av sig självt har utvecklats från en primitiv urcell till det komplexa djur- och växtliv som vi har idag.

Det er en misforståelse av termodynamikkens andre lov. Energi kan ikke oppstå av seg selv. i et lukket system vil alt gå mot kaos.

Evolutionisterna har försökt förklara denna motsägelse med att termodynamikens andra lag enbart gäller för slutna och isolerade system som inte utväxlar energi med sin omgivning och att denna lag inte kan gälla för ett öppet system som vår jord är ett exempel på. Denna förklaring är dock felaktig. För att bättre kunna förstå vad det hela går ut på följer här en sammanställning på de grundläggande principer som termodynamikens andra lag representerar.

I et åpent system vil man kunne motta energi utenfra, slik jorden mottar energi fra solen hele tiden.

Termodynamikens andra lag har bland annat följande effekter:


Entropin i universum går mot ett maximum (entropi är grovt förenklat ett mått på oordning ).
Den användbara energin avtar.
Befintlig information förvanskas.
Ordning går mot oordning.

Ett isolerat system utbyter vare sig energi eller materia med sin omgivning. I ett sådant system kan entropin aldrig minska. Universum anses i allmänhet vara ett exempel på ett isolerat system.

Ett slutet system utbyter energi men inte materia med sin omgivning. I ett sådant system minskar aldrig den totala entropin för det slutna systemet och dess omgivning.

Ett öppet system utbyter både energi och materia med sin omgivning. Jorden är ett exempel på ett öppet system. Trots att evolutionisterna hävdar annorlunda tenderar entropin i ett öppet system att öka. Det finns speciella fall där ordningen kan öka lokalt men detta sker alltid på bekostnad av en ökad oordning någon annanstans i systemet.

Termodynamikkens andre lov sier at i et lukket system kan entropien ikke øke. Jorden er et åpent system, og økning i entropi er ikke noe paradoks.

För Jordens del tar vår planet bland annat emot energi från solen. Denna energi är emellertid en 'rå' energi som inte på något sätt är styrd för att kunna verka på ett givet sätt. För att energin skall kunna ha någon som helst effekt att kunna påverka någonting i en viss riktning måste det finnas någonting som styr energin i denna riktning. Tänk er en bil som står på en bensinstation, redo att tankas. Om man häller bensinen över bilen och tänder på (rå energi) kommer denna handling inte att få bilen att gå framåt. Bilen kommer endast att förhållandevist snabbt förstöras (degenereras). För att få bilen att rulla krävs det att bensinen hälls i tanken där energin sedan på ett kontrollerat sätt fördelas i ett komplicerat drivsystem (motor, axlar etc).

Det finnes også energi i jordens indre, men denne energien vil hele tiden avta, ettersom den avgir energi utover. Det var her livet fikk sin energi i utgangspunktet, og siden har livet evolvert og dannet fotosyntese, noe som er en forutsetning for at livet, slik vi kjenner det, skulle kunne utvikle seg videre. Da har vi fått denne som kan helle bensinen i tanken og kjøre den avgårde.

Solens energi var likevel nyttiggjort ved at f.eks. havene og landjorden absorberte solenergien om dagen og avga den igjen om natten.

Rå energi i form av solenergi kan med andra ord inte göra något annat än att på sin höjd påskynda degenereringen. En människa som t. ex. solar sig för länge riskerar att så småningom drabbas av hudcancer (mutationer) vilket innebär att delar av kroppens celler har degenererat. I en förmodad ursoppa av aminosyror skulle komplexa molekyler brytas sönder i snabbare takt än de kunde bildas på grund av solens strålar. Rå energi kan inte skapa den komplexitet som livets molekyler representerar om det inte finns någonting som styr energin till att göra detta.

På samme måte som solen kan gi solbrenthet er det også solen som påvirker kroppen så den danner D-viteminer som motvirker solbrenthet og hudkreft. Det var et sidespor, men solen påvirker jorden og jordens entropi uansett.

Evolutionisterna hävdar att kristallisering av ex. frysande vatten är ett exempel på ökad ordning. Termodynamiskt är detta exempel irrelevant eftersom energi frigörs från isen till omgivningen vars entropi därför ökar. För att skapa proteiner och aminosyror innebär det en minskning av entropin i dessa molekyler och en energiminskning i dess omgivning.

Dette eksemplet har jeg ikke hørt før, men kanskje du heller skal argumentere for din egen sak, framfor å bygge stråmenn.

Ordning och komplexitet
En annan vanlig missuppfattning bland evolutionister är att de ofta har svårt att skilja på begreppen ordning och komplexitet. Kristaller är ordnade men livet är komplext. Man kan åskådliggöra detta genom följande exempel:
Ett periodiskt meddelande kan t. ex. se ut så här; 'ABABABABABAB'. Detta meddelande är ett exempel på ordning men det innehåller väldigt lite information ( 'AB' x 6). En kristall är jämförbar med detta meddelande. Kristaller består av ett regelbundet, periodiskt nätverk av molekyler. I kristallen råder en sträng ordning men den innehåller mycket lite information. Om kristallen splittras blir resultatet endast att mindre och identiska kristaller har bildats. Kristallisering kan aldrig godtas som en förklaring till hur liv kan uppstå av sig självt.

Nei, ikke alene, men som en del av en lang kjemisk prosess kan nok krystallisering innvirke.

Tänk er nu istället följande slumpmässiga meddelande; 'XZAS BG ORFGL WJEKRTD'. Detta meddelande är oordnat men komplext. Samtidigt kan vi konstatera att meddelandet inte innehåller någon användbar information. Ett icke slumpmässigt meddelande; 'JAG ÄLSKAR DIG', kan innehålla användbar information, men det är fortfarande oanvändbart så länge mottagaren av meddelandet inte följer en vedertagen standard (svenska). För att informationen skall vara meningsfull så måste den också förstås av mottagaren.

Ja?

En DNA-molekyl eller ett protein kan liknas vid ett icke periodiskt meddelande som är oordnat, ej slumpmässigt och otroligt komplext. Om molekylen splittras påverkas informationen och komplexiteten. Ordningsföljden i dessa molekyler beror inte på egenskaperna hos deras beståndsdelar. Detta är en avsevärd skillnad mot kristallstrukturer som bildas med utgångspunkt från beståndsdelarnas egenskaper och som i sin tur beror på materiens strävan att nå jämvikt (lägre energinivå). DNA och protein måste antingen skapas utifrån information som redan finns i organismen eller genom en annan intelligent process.

Det finnes spesielle regler for hvordan DNA bygges opp, men det er for avansert til at jeg kan ta det her nå.

Om astronomerna tog emot en radiosignal med komplex information från en avlägsen galax skulle de flesta omedelbart dra slutsatsen att den kom från en intelligent källa. Varför accepterar man inte då att den väldiga informationen i DNA-molekylen hos även den enklaste bakterie kan innebära att också den härrör från en intelligent källa?

Dersom astronomene fikk en kompleks uordnet melding, ville de neppe registrert det som en melding. Det er nettopp orden og regelmessighet de ser etter.

[First Day]

Har ej gjort denna skrivelse själv. (se bif link)
Använder den som underlag för vidare diskussioner om ämnet.
Har inte hittat någon norsk skribent som öppet ifrågasätter evolusionläran "på djupet".

[BA.]

Har ej gjort denna skrivelse själv. (se bif link)
Använder den som underlag för vidare diskussioner om ämnet.
Har inte hittat någon norsk skribent som öppet ifrågasätter evolusionläran "på djupet".

Det finnes nordmenn også som tror på denne kreasjonismen, men det er ikke så mange. Men du må gjerne diskutere selv, og finne argumenter å møte mine med.

[Shania]

Kjære BA
Det er vel første gangen jeg har lyst til å gi deg en klem, for å imøte komme denne ville lange mailen. Selv orket jeg ikke å lese den engang. Men jeg takker deg for jobben.

[Gjest]

Ja må si du er iherdig BA

[First Day]

En annan link som jag skrev tidigare.
BA:återkommer till dig senare

https://www.paran.no/forum/phpbb2/viewt ... highlight=

[Shania]

Fant noe spennende her.
Evolutsjonen har tidligere hatt med mutasjoner som en utvikling. Nå har de funnet at bare fra en generasjon til en annen, så foregår det en tilpasning som fungerer for individet.

http://www.prospect-magazine.co.uk/arti ... p?id=10140

Likevel er det nettopp denne kortsiktige utvalg sammen med sin evne til å reagere umiddelbart til miljømessige pekepinner, som gjør epigenetics en uvurderlig tilpasningsdyktige. As we have seen, epigenetic mechanisms enable individual organisms to adapt within their lifetimes, and some of these changes can be passed on to descendants. Som vi har sett, epigenetic mekanismer som muliggjør individuelle organismer til å tilpasse seg innenfor deres levetid, og noen av disse endringene kan sendes videre til etterkommere. But equally, some research—including the studies based on the Swedish harvest data indicating a seesawing effect through the generations—suggests that these changes can be undone just as easily, perhaps again in response to environmental cues. Men like, noen forsknings-inkludert studier basert på den svenske høste data indikerer en seesawing effekt gjennom generasjoner-tyder på at disse endringene kan omgjøres like enkelt, kanskje igjen som svar på miljømessige pekepinner.

Inntil nylig ble det antatt at effekten av epigenetics ble begrenset til enkelte organismer, og ble ikke sendt videre til deres avkom. Epigenetics was thought of as the cross-talk between genes and environment, giving individuals some adaptive capability in their lifetimes, but not beyond. Epigenetics var tenkt som cross-talk mellom gener og miljø, slik at enkeltpersoner noen adaptive evne i sin levetid, men ikke utover. Recently, though, scientists have become convinced that there is a form of inheritance, called epigenetic inheritance, in which the behaviour of genes in offspring is affected by the life experience of parents. Sist, men forskere har blitt overbevist om at det er en form for arv, kalt epigenetic arv, der oppførsel av gener i avkom er berørt av livet opplevelse av foreldrene. Furthermore, these epigenetic changes can, at least for a small minority of genes, extend beyond immediate offspring to further generations, although the effects do not appear to last indefinitely. Videre disse epigenetic endringer kan, i alle fall for en liten minoritet av gener, strekke seg utover umiddelbar avkom til videre generasjoner, selv om effektene ikke vises til sist på ubestemt tid. This discovery has a number of potential implications, both good and bad. Dette funnet har en rekke potensielle implikasjoner, både gode og dårlige. On the one hand, it may give renewed impetus to health authoritarians and revive the discredited theory of Lamarckism (the idea that how we live alters our genes). På den ene siden, kan det gi ny driv for helse-authoritarians og gjenopplive den diskreditert teorien om Lamarckisme (ideen om at hvordan vi lever endrer våre gener). On the other hand, it could provide scientists with the means to fill in important gaps in the story of evolution. På den annen side, kan det gi forskere med midler til å fylle ut viktige hull i historien om utviklingen.

Teksten på siden står på engelsk og er oversatt av datan. Litt rotete med jeg håper dere får med ders essensen. Mye spennende i den artikkelen om Hva Gener Husker.

[Metodisten]

Gud skapte evulusjonen.

Så mener mange i alle fall.
Evulusjonen virker og gå i rykk og napp. Man kan ta noen festlige eksempel og se på hvor fort evulusjonen kan jobbe, om den genetiske poolen (antal individer det gjelder), ikke blir påvirket av for mye blanding mens det pågår.
I ett program med Tore på sporet, handlet det om noen mennesker på noen øyer utenfor Skottland mener jeg det var.
Disse folkene var ikke mange hundre, men de hadde bodd der i mange hundre år. I programmet dreide det seg om noe helt annet, men noen interessante opplysninger kom frem.
Man hadde opplevd alvorlige sultperioder der, helt opp til rett før krigen. De levde på lite resurser.
Disse folkene hadde lært seg og klattre i de bratte klippene for å sanke egg etter ulike fuglearter. Dette var livsviktig for dem i mange generasjoner.
Diss menneskene hadde en spesiell ting felles. De var født med særdeles store stor-tåer.
Det var ikke snakk om noe lite avik heller.
Folk hadde i alle år klattret barbent. og stortåen var ett sentralt gripeverkøy i klattringen.

På noen andre øyer i samme kongerike (Man øyene), hadde man p.g.a overtro vanen med å kappe av halen på alle katter siden flere hundre år tilbake. Det skulle ikke så lenge til før kattene ble født uten hale.
Disse eksemplene er bare to av mange som kan indikere hvor rasende fort evulusjonen kan forandre på ting om det er nødvendig.

Holde vi det mot religion så trenger det ikke være en motsettning mellom evulusjon og religion. Nå forholder vi oss først til Kristendommen. For selv om det står om antall dager det tok å skape jorden i det gamle testamentet, så står det også i samme boken att," for herren er en dag som tusen år"...osv En bekreftelse av relativitetsteorien alltså.

Evulusjonen på denne jorden kan alltså være skapelsen i farta.

[rhonersen]

For selv om det står om antall dager det tok å skape jorden i det gamle testamentet, så står det også i samme boken att," for herren er en dag som tusen år"...osv En bekreftelse av relativitetsteorien alltså.

Evulusjonen på denne jorden kan alltså være skapelsen i farta.

Det er så utrolig mange som er etterpåkloke og tolker bibelen til å løst passe til fakta. At bibelen bekrefter relativitetsteorien med f.eks. "for herren er en dag som tusen år", er noe av det mest far-fetched jeg har lest her. Du kan tolke bibelen til å 'bekrefte' omtrent alt, om dette er kravene du stiller til en bekreftelse.

En kan også tolke bibelen på utallige måter som vi vet er fullstendig gale.
6x1000 dager = 6000 år, - vi _vet_ jorda (og universet) er langt eldre.

[Metodisten]

For selv om det står om antall dager det tok å skape jorden i det gamle testamentet, så står det også i samme boken att," for herren er en dag som tusen år"...osv En bekreftelse av relativitetsteorien alltså.

Evulusjonen på denne jorden kan alltså være skapelsen i farta.

Det er så utrolig mange som er etterpåkloke og tolker bibelen til å løst passe til fakta. At bibelen bekrefter relativitetsteorien med f.eks. "for herren er en dag som tusen år", er noe av det mest far-fetched jeg har lest her. Du kan tolke bibelen til å 'bekrefte' omtrent alt, om dette er kravene du stiller til en bekreftelse.

En kan også tolke bibelen på utallige måter som vi vet er fullstendig gale.
6x1000 dager = 6000 år, - vi _vet_ jorda (og universet) er langt eldre.

rhonersen Einstein.
Om jeg er etterpåklok, hvor kom jeg "etter". Etter bibelen, eller etter relativitetsteorien.
Det du skriver er bare en grøt av ingenting, så jeg skal ikke skrive mye om det.

"Dette er krav jeg stiller til bekreftelese..." Nei dette er ikke de krav jeg stiller til bekreftele siden jeg ikke er ute etter en bekreftelse. Bekreftelse ligger på ett annet nivå.

"For herren er en dag som tusen år" osv, er en glimrende beskrivelse av deler av relativitetsteorien for mennesker som levde for flere tusen år siden.

rhonersen Einsten har kansje mere tiltro til mere ettablerte størrelser i vitenskap og literatur.
Her kan han dele selskap med noen fine typer å høre hvor begesitret de er for dagens polilstiske lettvinte løsning via evulusjonen. Som forøvrig få her ser ut til å skjønne noe av alikevel.

dr A.C. Morrisson, tidigere president i New Yorks Vitenskapsakademi uttaler følgende : "Det er mulig å bevise matematiskt at universet ikke er blit til ved en tillfeldighet, eller ved en ren utvikling!"

Fred Hoyle,Engelsk astronom, sammenligner Big Bang teorien slik : Det er omtrent like sannsynlig som om en tornado som sveiper inn i en skrothaug, skal frambringe en Boeing 747 av materialene fra skrothaugen!

Fred Hoyle har også gjort en matematisk beregning av hvor stor, eller rettere sagt hvor liten sjansen er for evolusjonslæren.
Han kom fram til et tall som viser at sjansen kan beskrives med et 1 tall fulgt av 40 000 nuller bak!

biologen Edvin Conklin sier: "Sammenlikningen om at liv skulle oppstå ved en tilfeldighet kan sammenlignes med at et stort Lexikon skulle oppstå gjenom en eksplosjon i et trykkeri."

Rudolf Virchov, tysk lege, professor i patanatomi. Tysklands største navn i anatomi og fysiologi, banbrytende vitenskapsmann og grunlegger av cellurarpatalogien, svulstlæren og antropologien, meget kyndig i arkeologi: "Det er helt og holdent nonsens. Det kan ikke på vitenskaplig vis bevises at mennesket nedstammer fra apen eller noe annet dyr. Helt siden denne læren kom på moten har alle vitenskaplige fakta pekt i motsatt retning."

Herman Nielsen, kjent dansk medisinsk vitenskapsman og kunskapsteoretiker: "Hvorvidt arter eller sorter skulle nedstamme fra hverandre, foreligger det ingen bevis for. En gradvis overgång fra en art til en annen er en uakseptabel teori. Jeg fornekter kort og godt evolusjonsteorien, slik som mange naturforskere oppfatter den, pga dens manglende bevismaterialer og at den strider mot vår nåverende dypere vitenskap om de levende organismer."

Alfred Wallace, engelsk naturforsker :
"Alle tilgjengelige bevis og påtreffende fakta strider mot læren om tilegnede egenskaper."

Artur Ernest Wilder-Smith, professor : "Det finnes ingen vitenskaplige bevis på at utviklingslæren er sann. De fossile bevismaterialene stemmer ikke. Evolusjonsteorien er det største bedraget i vitenskapen - den som tror på den må se litt tåkete på tilværelsen."

Lönning, vesttysk biologilærer, skriver :
"Menneskeøyet består av ca 40 samvirkende organ - mangler et eneste fungerer ikke øyet normalt. Over 6000 gener deltok i dets oppbyggelse.
Dette kan samenliknes med at mann slår en sekser med terning 40 ganger på rad - altså ytterst minimalt."
Å slå 40 seksere på rad vil på et matematisk språk si at sjansen er et 1 tall med 31 nuller bak!
Det vil i praksis si : At man strør sandkorn med en diameter på 1 mm, slik at det dekker hele jordens overflate med en tykkelse på 2 mil. Så merker mann et eneste sandkorn, blander allt og med bind for øynene skal mann finne sandkornet på første forsøk,
Dette ilustrerer hvor vanskelig det er og slå 40 seksere på rad med en terning.

[rhonersen]

rhonersen Einstein.
Om jeg er etterpåklok, hvor kom jeg "etter". Etter bibelen, eller etter relativitetsteorien.
Det du skriver er bare en grøt av ingenting, så jeg skal ikke skrive mye om det.

Du er etterpåklok på måten du tolker bibelen, og kobler den til rel.teorien. En påstand som 'for gud er 1 dag 1000år', har da ingenting med (Einsteins) relativitetsteori å gjøre.

"Dette er krav jeg stiller til bekreftelese..." Nei dette er ikke de krav jeg stiller til bekreftele siden jeg ikke er ute etter en bekreftelse. Bekreftelse ligger på ett annet nivå.

"For herren er en dag som tusen år" osv, er en glimrende beskrivelse av deler av relativitetsteorien for mennesker som levde for flere tusen år siden.

Og jeg sier at dette har lite med relativitetsteorien å gjøre. Skal vi gå inn i tolkning vil jeg si det er mer sannsynlig at setningen understreker guds makt.

dr A.C. Morrisson, tidigere president i New Yorks Vitenskapsakademi uttaler følgende : "Det er mulig å bevise matematiskt at universet ikke er blit til ved en tillfeldighet, eller ved en ren utvikling!"

Aiai, appell til autoritet. Hvorfor er ikke dette bevist enda?

Fred Hoyle,Engelsk astronom, sammenligner Big Bang teorien slik : Det er omtrent like sannsynlig som om en tornado som sveiper inn i en skrothaug, skal frambringe en Boeing 747 av materialene fra skrothaugen!

http://en.wikipedia.org/wiki/Hoyle's_Fallacy

Fred Hoyle har også gjort en matematisk beregning av hvor stor, eller rettere sagt hvor liten sjansen er for evolusjonslæren.
Han kom fram til et tall som viser at sjansen kan beskrives med et 1 tall fulgt av 40 000 nuller bak!

Det er denne utregningen han viser til i 747-greia si.

biologen Edvin Conklin sier: "Sammenlikningen om at liv skulle oppstå ved en tilfeldighet kan sammenlignes med at et stort Lexikon skulle oppstå gjenom en eksplosjon i et trykkeri."

Igjen, appell til autoritet. Selv om Edvin Conklin mener det er usannsynlig (til og med gitt at regningen hans er korrekt), betyr det ikke at de etablerte teoriene er feilaktige.

Rudolf Virchov, tysk lege, professor i patanatomi. Tysklands største navn i anatomi og fysiologi, banbrytende vitenskapsmann og grunlegger av cellurarpatalogien, svulstlæren og antropologien, meget kyndig i arkeologi: "Det er helt og holdent nonsens. Det kan ikke på vitenskaplig vis bevises at mennesket nedstammer fra apen eller noe annet dyr. Helt siden denne læren kom på moten har alle vitenskaplige fakta pekt i motsatt retning."

Eeenda en appell til autoritet. Hvor er faktaene dine?

Herman Nielsen, kjent dansk medisinsk vitenskapsman og kunskapsteoretiker: "Hvorvidt arter eller sorter skulle nedstamme fra hverandre, foreligger det ingen bevis for. En gradvis overgång fra en art til en annen er en uakseptabel teori. Jeg fornekter kort og godt evolusjonsteorien, slik som mange naturforskere oppfatter den, pga dens manglende bevismaterialer og at den strider mot vår nåverende dypere vitenskap om de levende organismer."

Og igjen. Fatter du at sitater fra personer har lite å si på data og teoriens riktighet, når de fleste innenfor feltet er enige med at evolusjon skjer?

Alfred Wallace, engelsk naturforsker :
"Alle tilgjengelige bevis og påtreffende fakta strider mot læren om tilegnede egenskaper."

Artur Ernest Wilder-Smith, professor : "Det finnes ingen vitenskaplige bevis på at utviklingslæren er sann. De fossile bevismaterialene stemmer ikke. Evolusjonsteorien er det største bedraget i vitenskapen - den som tror på den må se litt tåkete på tilværelsen."

Istedet for å ta Wilder-Smiths ord for det, kan du sjekke http://www.talkorigins.org/faqs/comdesc/

Lönning, vesttysk biologilærer, skriver :
"Menneskeøyet består av ca 40 samvirkende organ - mangler et eneste fungerer ikke øyet normalt. Over 6000 gener deltok i dets oppbyggelse.
Dette kan samenliknes med at mann slår en sekser med terning 40 ganger på rad - altså ytterst minimalt."
Å slå 40 seksere på rad vil på et matematisk språk si at sjansen er et 1 tall med 31 nuller bak!
Det vil i praksis si : At man strør sandkorn med en diameter på 1 mm, slik at det dekker hele jordens overflate med en tykkelse på 2 mil. Så merker mann et eneste sandkorn, blander allt og med bind for øynene skal mann finne sandkornet på første forsøk,
Dette ilustrerer hvor vanskelig det er og slå 40 seksere på rad med en terning.

Ingen påstår at øyet og genene ansvarlig for det oppstod 'spontant'. http://www.talkorigins.org/indexcc/CB/CB301.html

Jeg foreslår at du researcher emnet litt mer før du kommer med de samme gamle argumentene. Du kan også slutte med å bruke sitater for å argumentere. Evolusjonsteorien er ikke avhengig av hva folk mener om den, den baseres på det som kan observeres (se link^).

[Metodisten]

Nei, i dette tilfellet gidder jeg ikke researche noe mere, siden du ikke kommer med noe som tilføyer noe til det som allerede over er nevnt.

[First Day]

Evolution eller Skapare
http://gluefox.com/skap.shtm

http://www.eso.org/public/outreach/pres ... 45-06.html

http://www.aanda.org/content/view/258/42/lang,en/

[Shania]

Skal jeg være ærlig, tror jeg verken på en skapelse beretning med en gud utenfor, selv om i teorien kunne en allmektig gud gjøre hva som helst.
Men jeg tror ikke heller på en renspikket utviklingslære, uten en innebygd design.
Egentlig tror jeg at vi som lever på jorden som mennesker, har alle eksistert før jorden i ikke fysisk form. Vi har sammen vært med å skape, eller dra ned energiene til en laver frekvens og en materiell form. Vi tok del og delte av vår egen energi for at Gaia, skulle bli en del av denne steinklumpen. Vi investerte av vår egen sjel for at planter skulle ta form. Vi gikk selv ned og levde som dyr, spesielt de som gikk tilbake til havet. Vi forsøkte og feilet. Og tillot beskyttelsen rundt jorden, skulle falle, så at kometer utryddet visse livsformer.
Men i dette livet vi pustet inn og skapte, så la vi igjen en egen evne til å utvikle videre.
Det er derfor vi kan gå ut i naturen, og finne igjen oss selv. Kjenne oss igjen i dyr og leve som mennesker.

Ingen utefor Gud som bare skapte alt i et sekund, men heller ingen meningsløs utvikling uten inngrep og en viss ledelse fra vår sjelenivå side.