Annonseblokkering ble oppdaget: Webstedet Paranormal er gratis, fordi kostnadene dekkes delvis via annonser. Vennligst støtt oss ved å oppheve blokkering av annonser på Paranormal.
Dr. Doktor skrev:Mennesker oppnår bare ekte glede når de slutter å hjelpe andre.
Jaha?
Vi oppnår ekte glede når vi likeverdig kan hjelpe både oss selv og andre.
Det er mange som går et helt liv og prioriterer andre før seg selv, og de kan aldri føle ekte glede. Ekte glede er å hjelpe andre fordi man ønsker, ikke fordi man føler at man må.
Det er du som påberoper oss frykt og tvangstanker. Det betyr ikke nødvendigvis at vi har det. Støtt og stadig bærer argumentasjonen din preg av at du har tilegnet motparten egenskaper han eller hun ikke har.
Motparten? Her snakker jo både du og jeg om OSS mennesker!
Jeg skriver om det som angår oss alle. Foresten så finnes det ingen motpart, faktisk. Bare følelsen av å ikke være inkludert i alt som er.
Sist redigert av Gaute på 21 Des 2007 22:59, redigert 1 gang totalt. Antall ord: 158
snuppedilla skrev:for er det noe mer kjærlig enn å sette grenser for deg selv og derigjennom hva det har å si for hvordan du er mot andre?
Niks! Der har du poenget mitt. Å sette grenser for seg selv, og å kutte tappende energibånd har ALT å si for å gjenvinne sin egen kraft og kjærlighet, og for deretter å kunne gi av denne kraften til andre.
First Day skrev:
Det fraktala minnet
"Det är i en svävande tanke det hela startar. När sen sedan denna tanke mognat
börjar förankringen. Förankringen med vad frågar någon. Den emotionella sitter
först tyst men säger sedan......om du släcker ljuset, vart tar det vägen och om
du tänder ljuset vilka kan då se det".
Dette var fint skrevet...takk.
Jeg har fått informasjon som er ganske lik; Jordens endringer iverksettes når menneskene har etablert energien fra sitt indre. Det avhenger av vår kollektive modning får jeg vite, akkurat som du sier.
Dr. Doktor skrev:Mennesker oppnår bare ekte glede når de slutter å hjelpe andre.
Jaha?
Vi oppnår ekte glede når vi likeverdig kan hjelpe både oss selv og andre.
Det er mange som går et helt liv og prioriterer andre før seg selv, og de kan aldri føle ekte glede. Ekte glede er å hjelpe andre fordi man ønsker, ikke fordi man føler at man må.
Det er du som påberoper oss frykt og tvangstanker. Det betyr ikke nødvendigvis at vi har det. Støtt og stadig bærer argumentasjonen din preg av at du har tilegnet motparten egenskaper han eller hun ikke har.
Motparten? Her snakker jo både du og jeg om OSS mennesker!
Jeg skriver om det som angår oss alle. Foresten så finnes det ingen motpart, faktisk. Bare følelsen av å ikke være inkludert i alt som er.
Ja da, det finnes en motpart. Oss er f.eks en flertallsbetegnelse.
Vi mennesker kan kommunisere oss imellom. Jeg kan f.eks si noe til deg. Da er jeg senderen, og du er mottakeren. Så kan du si noe tilbake til meg. Helst noe som er relevant til det jeg sa først. Da er du senderen, og jeg er mottaker. Ser du nå?
Hvis vi ikke hadde vært to parter, så kunne vi heller ikke kommunisert. Det er det som er så nydelig med verden.
Bra skrivet, men skrivelsen borde ha kommit för 10-år sedan och handlingen
befinna sig i slutfasen.
Hinner man i tid....................?
Klimatfrågan kan driva världsekonomin in i allvarlig kris
Marknadsekonomin är det enda system som kan komma till rätta med den globala uppvärmningen. Det behövs även politiska ingrepp som en global koldioxidskatt. Men det är genom prismekanismen, inte diktat uppifrån, som hushåll och företag kan motverka klimathotet.
I dessa tider, när klimatfrågorna dominerar debatten, möter man uppfattningen att vi i Sverige och andra höginkomstländer måste sänka vår materiella standard. Julhandeln representerar då något extra förkastligt, vilket har märkts på vissa läsarreaktioner efter min krönika den 21 december. Tanken hos somliga tycks vara att man ska rädda miljön genom att dra ner aktiviteten på sparlåga och inte unna sig mer privat konsumtion än det allra mest oundgängliga.
Brådskan som finns att angripa klimatproblemen ger lätt upphov till ett slags desperation, med övertro på förbud och dirigering uppifrån. Det talas ofta om allt som är onödigt, alltifrån internationella varutransporter till turistresor. I nästa led ligger att både handeln och utbytet mellan olika delar av världen helst ska begränsas. Men om dessa tankegångar blev förverkligade skulle världsekonomin drivas in i en kris. Bristande efterfrågan och krympande världshandel leder i sin förlängning mot en depression som på 1930-talet. Är det verkligen troligt att klimatet vinner på en sådan situation?
Nej, och avgörande skäl talar också emot att det är rätt väg att gå. Av de två tunga dokument om de globala klimatfrågorna som har kommit på senare tid, Sternrapporten och rapporten från FN:s klimatpanel (IPCC), pläderar ingetdera för en återgång till fattigdom.
Bägge rapporterna, som har utarbetats med stöd i omfattande internationell expertis, argumenterar i stället för att man med begränsade ekonomiska uppoffringar - som sätts in utan onödigt dröjsmål - kan åstadkomma stora resultat. Den ekonomiska tillväxten kan då behöva bli något långsammare under de närmaste decennierna, vilket inte alls betyder att den ska upphöra.
IPCC-rapporten visar att BNP-utvecklingen sedan 1970 har gått snabbare än ökningen av koldioxidutsläppen, som utgör huvudorsak till den globala uppvärmningen. Det betyder att utsläppsintensiteten, alltså den mängd extra koldioxid som släpps ut vid en ytterligare BNP-ökning, gradvis har blivit lägre (se grafiken).
Detta är hoppfullt, även om utvecklingen så här långt ändå inte är tillfredsställande. Koldioxidutsläppen, som hittills har ökat, måste så snart som möjligt vända nedåt. Men även om detta kräver stora ansträngningar, betyder det uppenbarligen inte att den ekonomiska tillväxten måste avstanna. Förnyelsen kan därmed komma genom att företagen investerar i mer resurssnål och miljöriktig teknik, samtidigt som det finns efterfrågan från hushållen på nya produkter och tjänster. I hög grad blir det priserna som styr utvecklingen, exempelvis genom att fossila bränslen blir dyrare, vilket påverkar allas kalkyler.
Företagens jakt efter vinster och konsumenternas strävan att få mesta möjliga för pengarna verkar då i rätt riktning, även för klimatet. Marknadsekonomin är i detta avseende oöverträffad, jämfört med andra ekonomiska system. Men det räcker förmodligen inte, med tanke på brådskan att komma till rätta med den globala uppvärmningen.
Därför finns det starka skäl för politisk styrning, såsom inrättande av en global koldioxidskatt och av internationell handel med utsläppsrätter. Vad som gör sådana medel effektiva är att de verkar genom priserna och på den vägen påverkar beteendet hos företag och hushåll. Besluten tas decentraliserat, medan verkningarna ska uppstå globalt.
Förutsättningen att lyckas är att det blir en bred uppslutning, där USA:s medverkan är nödvändig. Annars finns inga möjligheter att, i nästa steg, få med sig skeptiska tillväxtländer som Kina och Indien. Då räcker det knappast att många svenskar drar sitt strå till stacken genom att uppträda klimatmedvetet. Sveriges exempel, med 9 procent lägre koldioxidutsläpp nu än 1990, pekar på att ekonomisk tillväxt och bättre klimat borde gå att förena. Men denna framgång beror till stor del på att kärnkraften har fått ersätta fossila bränslen som oljan och kolet, vilket det ofta talas tyst om
Antall ord: 803
The substans of your thoughts is the key.
Probably also one part of the buildning of the Universe.
• Under 1900-talet ökade genomsnittstemperaturen i världen med omkring 0,5 grader.
• Yttemperaturen på jorden beräknas att öka med 1,4-5,8 grader under perioden 1990-2100.
• Till år 2100 kan vattennivån i världshaven komma att stiga med en dryg halvmeter till följd av klimatförändringar.
2 grader varmare: Torka hotar när glaciärerna smälter bort
PASTORURIGLACIÄREN. Den globala uppvärmningen märks mycket tydligt i bergskedjan Anderna i Sydamerika. I Peru smälter glaciärerna undan i snabb takt och vattenbrist hotar miljoner människor i huvudstaden Lima.
Snön gnistrar i det skarpa solskenet på Pastoruriglaciären i norra Peru. Här på drygt 5 000 meters höjd är luften tunn och varje steg är en utmaning. Men vyerna är slående, de vita bergstopparna tronar ståtligt mot en klarblå himmel och man kan se milsvida omkring.
Is- och snötäcket som knarrar under mina kängor har legat här i tusentals år. Men nu är det hotat.
- Jo, vi har märkt att glaciären smälter. För bara några år sedan låg snön flera hundra meter längre ned, säger Felipe Ramirez när jag möter honom och hans häst en bit nedanför snögränsen.
Han är småbonde och har nio barn och ett trettiotal barnbarn. Nu är han orolig för deras framtid.
- När snön är borta kommer det att bli torka. Korna och fåren behöver färskt bete och vatten, och under torrperioden har vi kunnat lita på smältvattnet. Men vad ska det bli av oss när det inte längre kommer något vatten från bergen? frågar Felipe Ramirez.
På bara 25 år har Pastoruriglaciären förlorat 40 procent av sin ismassa.
Pastoruri delar sitt öde med nästan alla andra glaciärer i Anderna. Snö- och istäcket i Peru har minskat med en fjärdedel sedan detaljerade mätningar inleddes på 1970-talet. Och takten i smältandet ökar.
Enligt den amerikanske geologen Lonnie Thompson har smälttakten ökat tiofalt sedan mätningarna inleddes.
Förändringarna är kopplade till mängden växthusgaser i atmosfären och de senaste decenniernas globala temperaturhöjning. Att just glaciärerna drabbas så hårt beror på att temperaturen ökar snabbare i den övre delen av atmosfären än nere vid havsnivån.
Klimatforskaren Tim Barnett, vid California-universitetet, varnar för konsekvenserna.
- Två miljarder människor är helt eller delvis beroende av glaciärernas smältvatten. På sikt riskerar flödet i floder som Ganges och Yangtze att sina, och i Peru är situationen särskilt alarmerande. Där är man på väg mot en katastrof inom 10-20 år, säger Tim Barnett.
Perus huvudstad Lima ligger på en ökenremsa som sträcker sig längs landets Stillahavskust. Bara 2 procent av landets vattenresurser finns i denna sten- och sandöken. Men ändå bor en majoritet av landets befolkning i eller i närheten av Lima.
Redan i dag saknar två miljoner av Limas åtta miljoner invånare rinnande vatten i sina hem. Många av dem är före detta jordbrukare som hoppas på ett lite drägligare liv i storstaden. Andra är fattiga arbetare som inte har någon annanstans att ta vägen.
Trots att marken är snustorr och att det nästan aldrig faller något regn, skjuter nya skjul upp dagligen i utkanterna av staden.
I ett av dem bor Kelly Palacios.
- Det är klart att det är frustrerande att inte ha tillgång till vatten när man vill, säger hon när jag möter henne utanför det enkla hus i Limas utkanter där hon lever tillsammans med sin man och deras treåriga son.
På de dammiga brunbrända sluttningarna i deras förort, Carabayllo, har invånarna bara tillgång till rinnande vatten varannan dag, och då bara under två tre timmar på eftermiddagen. Kellys hus ligger långt upp på en av sluttningarna och i dag är det vattendag.
Hon går ned till kranen, ett hundratal meter ned i backen, och skruvar på handtaget. Bara några enstaka droppar kommer.
- Det verkar som om det inte blir något vatten i dag heller, säger hon irriterat och går tillbaka upp till sitt hus.
Hennes granne Herminia Huacca tar emot beskedet med besvikelse.
- Det är inte lätt. Barnen förstår inte, de leker i leran, i dammet. De förstår inte att vi inte har tillräckligt med vatten att bada dem i, säger hon.
För att få vattnet att räcka till blir hon och Kelly nu tvungna att gå ned till stora vägen, där de inte har något annat val än att köpa vatten till överpriser av de lyckligt lottade som bor där.
- Mina knän är gröna efter alla gånger jag ramlat med dunkarna på väg uppför backen, säger Herminia Huacca.
Perus president Alan Garcia har lovat att alla Limabor ska få kranvatten i sina hus. Det är ett löfte som Ramolo Carhuaz inte ger mycket för. Han är ingenjör på Limas vattenverk och reser varje vecka till Anderna för att kontrollera stadens vattenreserver.
- Ser du den här Cocacola-flaskan? Även om jag skulle dela den med dig och alla andra som sitter här inne så skulle inte innehållet i flaskan öka, eller hur? Problemet är att vattenresurserna inte räcker till, säger Ramolo Carhuaz.
På ett A5-papper skissar han sedan upp stadens vattenförsörjning: tre floder står för huvuddelen och de tar en stor del av sitt vatten från glaciärer i bergen öster om Lima.
- Under de femton år som jag har arbetat med det här har jag sett hur snön krupit allt längre upp på bergstopparna. Jag tror inte att det kommer att finnas några glaciärer kvar i de bergen om fem till tio år, säger han.
- I dag fungerar glaciärerna som stora vattenreserver. Om de försvinner så skulle vi kunna stå helt utan vatten i Lima om en torka höll i sig ett par år, säger Ramolo Carhuaz.
Just nu finns det paradoxalt nog relativt gott om vatten i Limas reserver. Det beror på att smältvattnet från glaciärerna ger floderna ett extra tillskott.
- Men det kommer att bli en snabb förändring när vattnet från glaciärerna väl sinar. På bara några år kommer det att gå från överskott till kris, säger klimatforskaren Tim Barnett.
Processen är svår att vända, även om vi i dag skulle upphöra med alla utsläpp av växthusgaser.
Marco Zapata på den statliga naturresursmyndigheten Inrena tvekar inte:
- Förändringarna accelererar. Vi måste sätta stopp, innan det är för sent.
Antall ord: 1187
The substans of your thoughts is the key.
Probably also one part of the buildning of the Universe.
- Klimadebatten og presseoppslag er nå helt ute av kontroll, og man har fått en overfokus på karbondioksid (CO2) som om den skulle være den eneste av våre drivhusgasser.
- Men den viktigste klimagassen er vanndamp som antagelig står for 90-95% av drivhuseffekten, og vanndampen kan vi ikke påvirke. På tredje plass kommer metan CH4 som det er mye mindre av enn CO2, men den er over 20 ganger så effektiv som drivhusgass som CO2. Metan dannes ved forråtnelse i sumper og myrer, utslipp fra husdyrhold, ris marker, søppelplasser og tropiske skoger. De siste årene har man imidlertid sett at økning av metan i atmosfæren avtar. Metan har en oppholdstid i atmosfæren på 9,4 år så det blir interessant å se om den fortsetter å avta.
- På fjerdeplass kommer lystgass (N2O) som i stor grad kommer fra naturlige kilder, som biologiske prosesser i jord og vann, tropiske skoger og lignende. De menneskeskapte utslippene kommer bl.a. fra produksjon av kunstgjødsel som inneholder nitrogen og i de senere årene også fra katalysatorer på bilene. Det er også noen få gasser til som opptrer i meget små mengder. De fleste av disse gassene får liten virkning da deres absorbsjonsspekter blir liggende i skyggen av den dominerende vanndampen og andre drivhusgasser. Utgående varmestråling fra jorda (IR) kan bare absorberes av drivhusgassene en gang innen de aktuelle bølgebåndene.
- Fakta bakover i tid
- Det kan være interessant og se på en del fakta bakover i tid som aldri kommer frem i media. I perioden fra ca.1920 til 1940 så hadde vi her i landet en periode som var omtrent like varm som i dag med januartemperaturer som lå 4-7 grader over normalen. I denne samme perioden hadde Arktis nord for 70 grader høyere temperatur enn i dag. Blant annet Jan Mayen hadde sin hittil varmeste september i 1934. Denne perioden ble etterfulgt av en kald periode fra ca.1940 til ca.1985, og deretter fikk vi gradvis en ny temperaturstigning som nå ser ut til å ha passert toppen, da den globale middeltemperaturen har vært synkende de siste 5-6 årene. Men går vi ca.1000 år tilbake, i vikingtiden, var det en periode på 2-300 år hvor det var betydelig varmere enn i dag, og man dyrket bl.a. korn på Grønland. Ellers er grunn til å merke seg at over 80 prosent av alle menneskeskapte utslipp av CO2 fra fossilt brensel har kommet etter 1940...
OG en annen ting som irriterer meg, er at det som skjer nå har jo skjedd før!! Men det virker som om media / forskerne er totalt blinde når det gjelder jordas historie.
Funn av fossiler viser jo at klimaet på vår klode har endret seg fra tropisk til arktisk og tilbake igjen en rekke ganger. Så det eneste vi trenger å bekymre oss for, er jo om vi kan bo her, eller om vi må flytte til en annen del av kloden.
Antall ord: 116
There will never be world peace as long as religion exists.
Gaute skrev:Vi oppnår ekte glede når vi likeverdig kan hjelpe både oss selv og andre.Det er mange som går et helt liv og prioriterer andre før seg selv, og de kan aldri føle ekte glede. Ekte glede er å hjelpe andre fordi man ønsker, ikke fordi man føler at man må.
Det du gjør er å anta at alle som hjelper andre ikke gjør det fordi de selv vil det. At du føler usikkerhet rundt dine egne handlinger betyr ikke nødvendigvis andre gjør det. Du, som doktoren sa, påberoper andre følelser de ikke nødvendigvis har. Å mene at andre hjelper bare fordi de føler at de må, ikke fordi de vil, er bare en antagelse fra din side. Det kan godt hende at folk som har bestemt seg for å hjelpe allerede er i fred med seg selv, selv om ikke du nødvendligvis er det.
Lokalisering: I en annen galakse, langt langt borte
Innleggav Ashtar »
Det er nå spekulert på om man kan begynne å hente kraft frå månen, bygge kraftstasjon der, på månen er det STORE mengder med helium-4 , som man allerede vet hvordan man kan hente energi fra og omdanne til elektrisk energi. :mozilla_smile:
Leste det i illustrert vitenskap, rett meg om jeg tar feil
Antall ord: 55
Meninga med livet, er å gi livet mening. http://www.musikkdiskusjon.no - Diskusjonsforum for musikk,registrer deg nå!
Aller først et nødrop igjen: Hvorfor skriver folk overskrifter og innlegg på outlandisk når dette er et norsk forum!?
Nåvel, til saken on the dagsorden here:
Ditt innlegg er egentlig en fin unskyldning for meg til å få sagt noe om ting jeg ser meg lei på. Det er flere enn eks-ditt-og-datt Al Gore som farer rundt på skjermene i stuene nå for tiden med "sannheter" omkring dette med "økumeni" og økologi. Bare så det er fastslått en gang her: Hverken Bill Clinton eller Al Gore er i nærherten av å kunne kalle seg vitenskapsfolk, - men derimot politikere med sin politiske underliggende agenda..
Når det gjelder dette utslippsraseriet som holder på å ta helt over hos enkelte, er det min påstand at: Mennesket er ikke i stand til å forstyrre eller ødelegge denne kloden med sine utslipp, det vi gjør merkes knapt i det lange løp her, - når vi ser vekk fra rent lokale små fadeser der og da som leges relativt fort (10 000 år i denne sammenheng er et øyeblikk) over tid.
Men mennesket er altså slik sammensatt at denne lille hjernen vår bestandig må bekymre seg om noe. Etter hvert som kampen for tilværelsen har blitt enklere, - blir hjernen vår mere og mere bekymret for andre ting. Hvis jeg har det bra, - så MÅ det jo bare være en hake ved det? Dette er melodien som spilles i dag..
(Synd med linken din som ikke fører til noe matnyttig.)
Og til deg uenord: Du har et greitt innlegg, helt til du konmmer til konklusjonen din om at, sitat: "Den dritten som slippes ut i lufta, jorda og vannet forsvinner ikke ut i verdensrommet!" sitatslutt.
Dette vet du da er feil måte å se dette på, - øko-systemet fornyes jo hele tiden det. Å innbille seg at dette er en glasskule der alt forblir slik det var skapt, er jo bare for dårlig. Energi omskapes hele tiden her i "huset" vårt, slik at naturen bryter ned og bygger opp tingene.
Den pågående debatt der man ser ut til å svelge rått at hullet i ozon-laget stadig blir enormere, og at vi varmer opp jordens miljø med gassereringene våre, - samtidig som nesten alt vær plutselig er blitt ekstremvær - er bare for latterlig.
Hvorfor er det ingen som tør unne seg gleder i livet lenger? (nå bekymrer jeg meg over DET også!)
Slapp litt av, kos deg med en kopp kakao, mediter, - nyt det å leve litt! :mozilla_wink:
