Fakta, teori & skepsis ⇒ KAN VITENSKAP OG RELIGION FORENES?

[Dam]

Kan vitenskap og religion forenes, er tittelen på en bok jeg har lest. Jeg syntes boken er interessant og lærerik. Kansje er det også noe i det forfatteren kommer frem til i boken? Jeg er interessert i å høre andres meninger om den og diskutere dens innhold.
Boken er lagt ut på denne siden: http://home.c2i.net/forumjolem/homepage/index.html

[jon blund]

Kan vitenskap og religion forenes, er tittelen på en bok jeg har lest. Jeg syntes boken er interessant og lærerik. Kansje er det også noe i det forfatteren kommer frem til i boken? Jeg er interessert i å høre andres meninger om den og diskutere dens innhold.
Boken er lagt ut på denne siden: http://home.c2i.net/forumjolem/homepage/index.html

Ugh...det var mye informasjon på den nettsiden. Gidder ikke lese boken, men jeg kan jo si hva jeg har tenkt ifh dette tema.

Basert på hvordan folk forholder seg til vitenskap og det forskere sier som definerende for hvordan deres virkeligheten skal se ut, vil jeg si at vitenskap er religion.

Og er derfor ikke mer forenelig enn religioner seg imellom. Og vi vet jo hvor forenelige det er...

[Kimbara]

For det første er ikke vitenskap religion. Religion betyr gudsdyrkelse eller gudetro, og vitenskapen dyrker som kjent ikke noen gud.

For det andre kan ikke disse fungere godt sammen. Religion baserer seg på troen og hellig overbevisning, mens vitenskap går ut på å forklare på best mulig måte verden rundt oss ved hjelp av nøye gransking og forsking.

En person som kaller seg vitenskapsmann men samtidig er religiøs vil sannsynligvis ha et feilaktig bilde av verden generelt, og derfor blir det feil om han skal la fakta farges av troen sin mener jeg.

Men det kommer selvsagt noe an på. Hvis vitenskapsmannen tror på en gud, men ikke er bundet av noen religion slik ordet blir brukt til vanlig, så kan han fremdeles være en utmerket og nøytral vitenskapsmann. Det spørs bare hvor mye han legger i begrepet gud, og hva han mener denne gudens oppgave er, og hvilken befatning guden har med universet og verden.

[Hecate]

For det første er ikke vitenskap religion. Religion betyr gudsdyrkelse eller gudetro, og vitenskapen dyrker som kjent ikke noen gud.

For det andre kan ikke disse fungere godt sammen. Religion baserer seg på troen og hellig overbevisning, mens vitenskap går ut på å forklare på best mulig måte verden rundt oss ved hjelp av nøye gransking og forsking.

En person som kaller seg vitenskapsmann men samtidig er religiøs vil sannsynligvis ha et feilaktig bilde av verden generelt, og derfor blir det feil om han skal la fakta farges av troen sin mener jeg.

Men det kommer selvsagt noe an på. Hvis vitenskapsmannen tror på en gud, men ikke er bundet av noen religion slik ordet blir brukt til vanlig, så kan han fremdeles være en utmerket og nøytral vitenskapsmann. Det spørs bare hvor mye han legger i begrepet gud, og hva han mener denne gudens oppgave er, og hvilken befatning guden har med universet og verden.

Ikke enig i at en religiøs vitenskapsmann har feilaktig bilde. En vitenskapsmann blander ikke religion inn i vitenskapen, så fremt det ikke er teologi.

[Kimbara]

Ikke enig i at en religiøs vitenskapsmann har feilaktig bilde. En vitenskapsmann blander ikke religion inn i vitenskapen, så fremt det ikke er teologi.

Som sagt kommer det an på graden av religiøsitet. Som oftest vil religionen kollidere med vitenskap på et helhetlig plan.

[Hecate]

Jeg tror fortsatt at det er mulig å skille mellom trosliv og vitenskapelige teorier.
En vitenskapsmann vil aldri finne på å blande disse, men kan likevel ha enorme religiøse opplevelser utenom arbeidstid. Det religiøse kan likevel ikke forklares, så det behøver ikke oppstå noen konflikt her.

[Kimbara]

Jeg tror fortsatt at det er mulig å skille mellom trosliv og vitenskapelige teorier.
En vitenskapsmann vil aldri finne på å blande disse, men kan likevel ha enorme religiøse opplevelser utenom arbeidstid. Det religiøse kan likevel ikke forklares, så det behøver ikke oppstå noen konflikt her.

Det er her en religiøs person skiller seg fra slik jeg mener vitenskapsmenn burde være. Istedet for å godta det "uforklarlige" religiøse så burde man gå det etter i sømmene og finne ut hva, hvorfor og hvordan.

[BA.]

Man kan fint forene f.eks. buddhisme med vitenskap. Nå skal det sies at mange ikke ser på buddhisme som religion, men som en filosofi, men hva er religion?

Buddha selv latterliggjorde tanken på overnaturlige guder og allmektighet og allvitenhet osv.

Deismen kan også forenes med vitenskap.

En gud som har skapt alt, laget de fysiske lovene og deretter trukket seg tilbake og kun observerer. Man kan tenke seg at hn satte igang Big Bang, og ikke har blandet seg inn i ting siden.

Rekronstruksjonistisk jødedøm ser også ut til å være mulig å kombinere med vitenskap fordi det nærmest mer ser ut som det handler om religiøs kultur og tradisjoner enn religiøs tro.

Vi skal ikke glemme at det finnes mange religiøse forskere, men det er litt forskjell på fag. Det ser ikke ut til at det finnes særlig overtro blant biologer, mens blant fysikere er det mye overtro. Det finnes bl.a. en nonne i det faget. For ikke å snakke om en NewAger her på forumet. .

[jon blund]

For det første er ikke vitenskap religion. Religion betyr gudsdyrkelse eller gudetro, og vitenskapen dyrker som kjent ikke noen gud.

Nei, vitenskap i seg selv er ikke religion. Men måten mennesker forholder seg til vitenskap på likner på måten folk forholder seg til religion på.

På samme måte lar folk forskere og definere hva som er virkelig og ikke. Og man gjør ingen ting, tenker ingen ting, tror ingenting, med mindre det er akseptert av vitenskapen. Akkurat som religiøse mennesker som kun gjør det prestene sier. Folk tror blindt på det forskerne sier, på samme måte som andre tror blindt på det prestene og de religiøse lederne sier.

Istedet for å undersøke den virkeligheten vi opplever som individer, direkte og usensurert, undersøker vi heller hva som står i dagspressen om nye vitenskapelige gjennombrudd. Dette er måten folk flest forholder seg til vitenskap på. Og det er folk flest sine holdninger som gjør det til en religion. Det har ingen ting å si hvilke prinsipper religionen er grunnlagt på.

[Hecate]

Jeg tror fortsatt at det er mulig å skille mellom trosliv og vitenskapelige teorier.
En vitenskapsmann vil aldri finne på å blande disse, men kan likevel ha enorme religiøse opplevelser utenom arbeidstid. Det religiøse kan likevel ikke forklares, så det behøver ikke oppstå noen konflikt her.

Det er her en religiøs person skiller seg fra slik jeg mener vitenskapsmenn burde være. Istedet for å godta det "uforklarlige" religiøse så burde man gå det etter i sømmene og finne ut hva, hvorfor og hvordan.

Men der kommer en til kort med den viten vi har pr. idag. Dersom en vitenskapsmann prøver å forklare det hinsidige med de lovene som gjelder i vår del av universet, kommer en til kort. De lovene vi kjenner gjelder ikke der. Nettopp derfor er det vanskelig å tro.

BA. Fysikere har god fantasi, vettu Kan forveksles med dopa halvledere *knis*

[jon blund]

BA. Fysikere har god fantasi, vettu Kan forveksles med dopa halvledere *knis*

En kompis har faktisk gjort mastergraden sin på å sammenligne universitets lektorer og studenters forhold til det paranormale med befolkningens forhold til det paranormale. Han fant at det er ingen forskjell...

[Hecate]

Ikke overraskende egentlig. Kommer an på hva slags paranormale fenomen som ble undersøkt, men folk flest er nettopp...folk flest

Men der andre ikke våger å tenke stort, tenker fysikere at de er noen feiginger og tar på seg oppgaven med å finne løsningen på universet Selv om de kanskje må innse at svarene ikke er som forventet i det lange løp....?!

[First Day]

Vetenskapen – den moderna religionen

av Todde Salén

Västerlandets civilisation byggdes upp med hjälp av en frihetslängtan och hårt arbete av människor som trodde på ett bättre liv i framtiden. Denna tro var tydligen en ”god tro” eftersom den givit oss som idag lever i denna civilisation ett liv där vi har större friheter och möjligheter att själva bestämma hur vi ska förvalta detta arv från det förgångna än många hade trott vara möjligt för hundra år sedan.

Vår moderna vetenskap har möjliggjort dessa banbrytande framsteg på individens frihetsområde genom tillämpandet av den vetenskapliga teorin. Den moderna vetenskapliga teorin är en produkt av filosofin, som är all kunskaps källa i vår civilisation. Och just detta faktum är något som den moderna människan alltför ofta glömmer.

Att hela vårt välstånd och vår frihet i grund och botten är en produkt av olika sorters kunskapstörstande människors vedermödor under årtusenden, glöms nästan helt och hållet bort. Olika statushungriga och popularitetstörstande fånar försöker ta åt sig äran av de framsteg som gjorts med hjälp av de många osjälviska kunniga män och kvinnor som var och en på sitt sätt bidragit till att föra fram kunskapens ljus för att leda människorna vidare på vägen mot allt större sanningar. De har uppenbarats allt eftersom den vetenskapliga teorin banat vägen med hjälp av sin ”tro”, som är den enda sanna moderna religionen.

I korta drag kan man säga att den vetenskapliga teorin går ut på att man ska ”tro” något (ställa upp en teori), som sedan bevisas genom att man utför experiment, som ska besanna denna ”tro”. Och om ”tron” visar sig vara mer sann än de tidigare trossatserna (teorierna) man haft, så upphöjer man den nya teorin till ”vetenskaplig sanning” och därmed har man höjt kunskapsnivån.

Den största skillnaden mellan vår moderna religion (vetenskapen) och tidigare religioner, är att det inom vetenskapen inte räcker att någon ”påve” eller annan auktoritet säger att något är sant för att övriga troende ska behöva hålla med om att det verkligen är sant. I stället förlitar man sig på att fysiska universum ska styrka sanningshalten i olika teorier genom att bekräfta eller vederlägga dem i de experiment som genomförs. Och i stället för att ha ett ”kyrkoråd” som avgör vad som ska basuneras ut som högre sanningar, har vi forskare som med hjälp av den vetenskapliga teorin banar sig närmare sanningen och låter övriga ”troende” följa med när vägen till sanning gjorts mer framkomlig av olika pionjärers insatser till mänsklighetens fromma.

Detta har givetvis inte förhindrat olika former av auktoritetstänkande att smyga sig in i processen och försöka leda vår civilisation tillbaka till svunna, auktoritära tider. Tyvärr är det väl så att många människor föredrar en ”stabil” värld med fastställda regler för både tänkandet och levandet och det skapar ju i sin tur en grogrund för auktoritetstänkande. Minsta motståndets lag gör också att många inte bryr sig om att sätta sig in i förhållandena utan överlåter åt olika organ i samhället att fatta beslut åt sig. Undan för undan kan så den västerländska civilisationen rivas ner genom att man steg för steg tar bort det som den en gång byggdes upp av.

Detta för oss fram till anledningen till att dessa rader skrivits. Vetenskapen har lett oss på vägen mot allt högre sanningar. Hela den moderna, tekniska, västerländska civilisationen med alla dess triumfer är ett enda stort experiment som bevisar att vetenskapen erövrat många kunskaper om vårt fysiska universum, men samtidigt är västerlandet behäftat med lika stora experiment på andra områden som klart och tydligt bevisar att vi inte löst de mysterier som omger oss på de humanistiska fälten. Den ökande brottsligheten, de höga siffrorna för självmord, vansinne, mentalsjukdom, alkoholmissbruk och drogmissbruk talar alla sitt tydliga språk. Vetenskapen har kommit på villovägar. Vår moderna religion har misslyckats med att ge sig i kast med de mysterier som omfattar människans roll i spelet. Förblindad av framstegen på det fysiska området har man ställt alla icke-fysiska problem åt sidan och helt enkelt förklarat att ”det omätbara” (det icke-fysiska) kan man inte veta något om. Det ligger utanför ”det vetenskapliga”.

Ovanstående hämtat från
http://www.duga.nu/artikel_vetenskapen.htm

----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mycket handlar om olika "maktskiften" i vår historia, där varje ny lära ger nya insikter och möjligheter. I en hierarki blir maktbehovet och en säkerställning av densamma en daglig arbetsuppgift för somliga.

Kanske vi helt enkelt har glömt bort betydelsen av samarbete över traditionsbundna aktiviteter som ofta är dolt förbundna till en speciell "ruta" i vår utveckling. Historiskt sett lär vi oss i alltför hög grad av mänskliga misstag som ibland leder till ödesdigra konsekvenser.

En utökad förståelse mellan det okända kanske är enda möjligheten till att bättre förstå alla de mekanismer som styr Universum.

Frågan är bara hur vi skall gå till väga. ?

[First Day]

Ett litet axplock ur vår historia.

800-1000: Det islamiska imperiet, där man trodde att astronomi och matematik gav en glimt av Gud, var under århundranden den enda kulturkrets där grekiska och egyptiska texter förvarades..

1268-73: I skrifter baserade på Aristoteles fysikstudier, sammankopplar Thomas av Aquino vetenskapliga frågor med kristna tankar. Efter honom såg medeltida vetenskapsmän som sin uppgift att blottlägga den gudomliga planen.

1543: Kopernikus publicerar "De Revolutionibus". Slutsatsen att jorden ror sig runt solen utmanar människans upphöjda position som centrum i Guds universella plan.

1633: Galileo censurerades av inkvisatorerna när han undervisar om Kopernikus teorier mot påvlig order. Han tvingas ta tillbaka sina ord och placeras i husarrest.

1687: Isaac Newtons gravitationslära publicerad i "Principia", fullföljer den "mekaniska världsordningen". Newton lämnar kvar en strimma av Gud - som universums första grund.

1802: I "Research on the Organization of Living Boodies", antar Lamarch en utvecklingsbaserad syn på djurarter i strid med idèn om att Gud skapade djurformer - "var och en efter sina arter": (Prof. Scherer om "Basic Types of Life" (länk-mitt tillägg))

1842: Richard Owen påstår att färska fossila fynd tillhör en utdöd djurgrupp som han kallar dinosarier. En del ser ännu ett bevis för muterade arter, andra ser följderna av syndafloden.

1859: In "Origins of Species", drar Charles Darwin slutsatsen att arternas utveckling och förändring förs vidare av avkomma som antingen vinner i kampen för överlevnad.

1871: Darwin publicerar "The Descent of Man", där han undergräver den bibliska doktrinen att människan är Guds skapelse. Istället hävdar han att människan härstammar från apan.

1905: John William Strutt bestämmer en stens ålder till två miljarder år, vilket officiellt vederlägger James Usshers påstående att enligt Första Moseboken skapades universum den 22 oktober 4004 f Kr.

1916: Albert Einsteins grundlade relativitetsteorin och förkastade Newtns välordnade universum. "Vetenskap utan religion är förlamad. Religion utan vetenskap är blind", uttalade han senare.

1948: John Scopes, en högstadielärare i Tennesse anklagas för att ha lärt ut utvecklingsläran. Scopes dras - tillsammans med själva darwinismen - inför rätta och förklaras skyldig. ("Scope-rättegång i nutid (länk-mitt tillägg))

1948: Georg Gamow myntar uttrycket "big bang" för att beskriva teorin om att universum bildades genom en explosion. En ögonblicklig skapelse som lämnar frågan om en skapare öppen.

1965: Arno Penzias och Robert Wilson upptäcker att rymden är full av strålning, en upptäckt som stöder teorin om big bang. 1989 avbildar sateliten COBE denna strålning.

1992: Påven Johannes Paulus II ber om ursäkt för den romersk-katolska kyrkans fördömande av Galileo. Fyra år senare erkänner han utveckling som en del av Guds ursprungliga plan. (Michael Behe - om påvlig

[madjava]

Kan vitenskap og religion forenes, er tittelen på en bok jeg har lest. Jeg syntes boken er interessant og lærerik. Kansje er det også noe i det forfatteren kommer frem til i boken? Jeg er interessert i å høre andres meninger om den og diskutere dens innhold.
Boken er lagt ut på denne siden: http://home.c2i.net/forumjolem/homepage/index.html

Forfatteren har her lagt føringer som at "Hensikten har hele tiden vært og finne ut det som er tilfelle, ikke å lete etter bekreftelse av forutinntatte meninger." samtidig som forfatteren slår fast at "observasjonene som meddeles gjennom religionenes bøker, i utgansgpunktet er korrekte observasjoner." og tilføyer litt lenger nede i sin innledning at "mange paranormale fenomen er relle." så da kan man jo virkelig lure på forfatterens egentlige hensikt.

For min egen del har eg ikkje tid til å lese alle 3 bøkene enda, men er samtidig såpass nyskjerrig på vinkling og egentlig hensikt at di vert lest i nær framtid...